Även pensionärer känner glädje över att lära något nytt
Viktigt även som äldreatt våga lära sig nytt
Det är jobbigt att lära nytt.
Men nödvändigt för ett långt liv.
Man mår bättre när man klarar av det.
Det senaste jag klarade av var att reparera skrivaren. Det var ett krångligare fel än tidigare, och först tog det stopp.
Sen kom jag på 90-talisternas trick. De vet och kan inte allt, som vi äldre gärna tror, men de kan googla.
Jag googlade min skrivares produktnummer på Youtube, och vips, kom där upp en liten film som förklarade hur jag skulle göra.
Jag var omåttligt stolt när skrivaren var funktionsduglig igen.
Av någon anledning tror yngre att de gör en god gärning när de talar om hur hemskt dagens moderna samhälle är för att vi pensionärer inte klarar av det.
Senast var det Dagens Nyheters Jonas Thente som påstod att ”Sverige har blivit ett automatiserat fängelse för de äldre”.
Han hade fått för sig att vi inte klarar självscanning i matbutiken, inte vet hur man gör för att åka buss med en app och stannar hemma för att vi är så oroliga för att något har förändrats sen förra veckan.
Men så kan man inte leva.
Det är nödvändigt att lära nytt, och som Internetstiftelsen påpekade i sin senaste rapport, så fanns inte telefonen i var mans hem när de äldsta svenskarna växte upp.
När telefonen kom fick man lära sig att sköta den, och det fanns instruktionsböcker där det stod att man skulle svara med numret. I alla fall gjorde man det väldigt länge.
Sju-noll-noll-fyra-sex var en ramsa man kunde i sömnen.
Nu är min mobiltelefon min käraste ägodel, i den sköter jag enkelt och snabbt en stor del av min tillvaro, kontakter med familj, vänner och bekanta, privatekonomin, det här jobbet på Aftonbladet, resande, lyssnande, tv-tittande, pakethantering, shopping.
Men Thente tror inte att jag kan ”resa till en annan kommun med andra appar”. Det tycker han är höjden av fientlighet mot äldre. Han menar alltså att det var lättare förr, att i en ny stad leta upp ett försäljningsställe, köpa en biljett med kontanter, och sen komma ihåg att ta med den, jämfört med nu, då jag på plats vid busshållplatsen trycker på Skånetrafikens app, och köper en biljett via swish?
Sen matpriserna rakat i höjden har vi börjat storhandla i andra butiker än tidigare, och att lära sig självscanna och checka ut där har varit en resa. Men bara för att något är krångligt i början betyder det inte att det är feltänkt.
Nu klarar jag det, och det sparar tid, energi och pengar.
Veteraner på Seniornet och andra ställen som lär ut hur man navigerar i det digitala samhället, svarar ”rädsla”, på frågan vad som hindrar äldre från att hänga med.
Det behöver alltså inte vara brist på förmåga, eller, som Jonas Thente påstår, kapitalismens fientlighet mot äldre, som står i vägen.
Själv känner jag ofta den rädslan. Klarar jag verkligen att köpa en ny mobil, hur får jag in allt från den gamla in i den nya? Varför beter sig Word så konstigt? Hur fasen parkerar jag med en app?
Betvingar man rädslan kommer lättnaden och glädjen när man har klarat något nytt. Det kallas att leva.
Enligt rapporten ”Svenskarna och internet 2022” använder 94 procent av befolkningen internet och nästan alla gör det dagligen. De som använder internet minst av alla är födda på 1920- och 30-talen.
Men även de äldsta har ökat sin användning av e-tjänster. De använder mobilt bank-id mer frekvent, har fler digitala brevlådor, och fler av dem nyttjar digitala vårdtjänster jämfört med föregående år.
Nio av tio av pensionärerna 66-75 år använder internet. Sju av tio av pensionärerna i åldern 79 år eller äldre använder internet. Fler än fem av tio av de födda på 1920- och 30-talet använder internet.
(Källa: Internetstiftelsen)