Dags att visa andra bildstormare avsmak

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag läser Maria-Pia Boëthius debattskrift "Mediernas svarta bok". Den är bitter men tänkvärd.

Men när jag för femte gången i denna bok läser egennamnet på en utländsk företagare börjar jag undra: Varför är Boëthius så besatt av honom?

Plötsligt under läsningen slog mig likheten mellan Boëthius och den välartikulerade, namnlösa unga kvinna som i förra veckan vid en bisarr presskonferens representerade Antifascistisk aktion och röjde hur hon inom sig bär fröet till att bli en ny Ulrike Meinhof. I efterdyningarna till kalabaliken i Göteborg försvarade hon antiglobisters så utredda handling att vandalisera McDonalds-restauranger.

"McDonalds", sa hon på östgötska, "är symbolen för ett världsherravälde över våra matvanor".

Hon hade ingen förståelse för min invändning, att McDonalds tvärtom är ett utpräglat småföretageri. Det rör sig om franchising, ofta i händerna på invandrare. Dessa ger vardagsfamiljer deras första chans i livet att med sina barn göra ett restaurangbesök.

Jävligt revolutionärt att slå sönder den plats där småfolk utspisar annat småfolk!

Boëthius jagar på liknande vis symboler för världsherravälde. Hon skriver: "Bonniers mediekonglomerat kan i morgon köpas upp av den internationelle mediemogulen Rupert Murdoch"" Hon mal på: Murdochs "metoder att domptera politiker påminner om det slags maffia som kräver ersättning för att beskydda krogar"" Hon noterar: Det finns olika sorters journalister, "från hederliga hantverkare till svassande Murdochslickare..."

Mannen i Boëthius beskrivningar är samma Rupert Murdoch som betytt mycket för mig, på tre vitt skilda platser.

Hongkong var i slutet av åttiotalet platsen varifrån många korrespondenter skötte sin Kinabevakning. I likhet med andra fann jag att det bara fanns en källa som riktigt förstod vad som hände i Kinas maktskikt. Den blide och intelligente kinesen Willy Wo Lap-lam hade ett unikt kontaktnät. Som reporter i Hongkongs välredigerade lokaltidning, South China Morning Post, kunde han först av alla rapportera ledarskiften i Peking, maktstrider och policyförändringar. Willy var ovärderlig. Hongkongs stora, breda, välinformerade, välskrivna tidning ägdes på den tiden av Rupert Murdoch. Det är en svart poäng, att när Murdock i sent nittiotal sålt tidningen till malaysisk-kinesiska intressen fick Willy sparken.

Sarajevo var i nittiotalets mitt helvetet på jorden. Vi var en skara reportrar som i Sarajevo duckade för serbers granater och krypskyttars kulor. Det behövdes mod och tålamod för att klara uppgiften. Några hade mer av varorna. Allra mest hade en holländare, utsänd av Sky News. Skys rapportering överträffade ofta CNN:s. Och - ni har gissat det - Sky drivs av Rupert Murdoch.

Australien har 19 miljoner invånare utspridda över en kontinent stor som Europa. Hur skapa samhörighet mellan så få människor utspridda över en så stor landmassa? Det behövdes en rikstidning. Mot alla odds skapades en sådan i början av sjuttiotalet. The Australian är nu - detta kan jag efter tre år som prenumerant i Sydney säga - en av världens bästa tidningar: kvick i formuleringar, livlig i temperament, antirojalistisk men obunden i sin politiska analys, störst i kulturbevakning. Självklart - The Australian startades av Rupert Murdoch och drivs i denna dag av honom.

Murdoch är en murvel som ser på tidningar och teve, internet, satelliter och digitalisering med allvar. Han tar risker och tjänar mycket pengar. Det är inte liktydigt med ambitioner på världsherravälde. Murdoch har annat att tänka på: han är över sjuttio, har en fyrtio år yngre hustru och lider av prostatacancer.

Detta vet rimligen Boëthius. Så varför gastar hon Murdoch, Murdoch, Murdoch?

Jo, av samma skäl som den namnlösa AFA-flickan gapar McDonalds, McDonalds, McDonalds. Båda ägnar sig åt demonisering. Krossa förhatliga symboler, logotyper, bortse från deras verkliga innehåll.

Vi minns Afghanistans talibaner för några månader sedan, när de som bildstormare sprängde landets två stora Buddhastatyer till grus.

Vi betraktade talibanernas gärning med avsmak. Det är dags att visa andra bildstormare samma avsmak.

Staffan Heimerson