Katastrofisterna kan inte stoppa vulkanutbrotten
Heimersons värld
PÅ VULKANEN ETNA. Det finns något förtröstansfullt i vulkanutbrott.
Det är som med jordbävningar: De är inte ditt fel. Du kan inget göra åt dem. De är inte resultatet av låga skatter eller höga. De kan inte sorteras in under begreppen vänster eller höger. De bara är. De är en del av jordens skapelseakt. De dikteras av naturen.
Och du kan inte göra ett skvatt för att stoppa dem. Inte ens Moder Theresa eller FNs säkerhetsråd hade kunna stoppa tsunamin julen 2004.
Jag filosoferade kring detta, när jag i veckan på Sicilien betraktade de röda linbanegondolerna som glider upp över Etnas sluttningar. Europas högsta vulkan, 3 329 meter, har just ett av sina ofta förekommande utbrott, ett av de större, och det pyser och ryker ur marken. Snön på sluttningen är gråmelerad av aska. Ur kratern Bocca Nuova flammar röda lågor som från en eldslukare på cirkus.
Jorden bubblar och mullrar, pyser och fiser och skapar ett moln som från ett jättelikt ånglok och röken sveper ner över pinjeskogarna.
Maffigt!
På en vindlande stig mötte jag en turist i fleece och vindtygsjacka, Hannelore från Leipzig. Hon hade kommit för att åka skidor men askstormarna hade förstört pisterna. Hon sa:
”Det är så att man börjar tro på Bibelns ord… i begynnelsen skapade Gud himmel och jord…”
Floderna av lava ner till sluttningens lägre delar har skapat sällsynt bördig mark- Över ett glas frisk vit Oro d’Etna på en trattoria fortsatte jag tankegången om hur behagligt det är, att det händer något som vi inte själva orsakat och därför inte behöver förebrå oss själva för.
Jämför med annat elände. Massvält i ett bälte från Nigeria till Somalia och Jemen. 20 miljoner människor står på dödens tröskel. Vi har vetat det i månader men ingenting gjort.
Störtregn, översvämningar och jordskred i Peru som kan sättas i samband med jordens klimatförändringar. Av samma skäl hoppar isbjörnarna i Arktis från ett smältande isflak till ett annat och i Antarktis kalvar, som det heter, glaciärerna oftare än förr. Vattenståndet i världshaven bör rimligtvis stiga och hela länder (Tuvalu i Söderhavet och Maldiverna i Indiska oceanen) översköljas av vatten och försvinna från jordens yta.
Cykloner, orkaner och hurrikaner (som är dramatiska ord för samma sak, det stormar så man måste hålla i hatten) är brutalare än någonsin.
Torka härjar i andra områden längre och hårdare än förr. Gödningsämnen rinner ut i världshaven och bleker korallreven.
”Jorden som planet är inne i en omvälvande period, ” konstaterar vetenskapsmän knutna till World Meteorological Organisation (WMO) i en rapport som spikar fast, att år 2016 var det varmaste året i historien.
”Människans handlingar har skapat situationen”, spikar WMO fast.
Det är inte konstigt att vi är besatta av att ”reducera koldioxiden i atmosfären och rädda vår planet”.
Men detta har i sig skapat ett nytt mentalt läge kallat klimat-kastrofism, vilket i sig kan utvecklas till tvångstankar. Dessa kan vara orsaken till att allt fler människor avstår från att skaffa sig barn.
Dessa människor vill inte tänka tanken, att United Nations’ Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) och förre presidenten Obamas uppskattning, att “koldioxidens kostnader för människan kan under vårt århundrade lösas till hanterbara kostnader”. Katastrofisterna är till och med beredda att äventyra demokratin. På många håll har hörts krav på undersökning och åtal mot klimatkatastrofens tvivlare.
Men Etna rår vare sig vetenskapsmän eller kastrofister på. Vi har försökt. På Piazza Duomo i Catania, en riktig stad vid Etnas fot, betraktade jag ett härligt konstverk, skulpturen av en elefant som bär en hög obelisk, som ska skydda befolkningen från Etnas vrede.
Det har hjälpt. Hittills.
Jag läser just nu
... Kjell Albin Abrahamsons rykande aktuella, frustande frontalangrepp på vänsterns största helgon, ”Stor var Lenin … en massmördare och hans statskupp”. Den kommunistiska revolutionen (eller statskuppen som Abrahamson föredar att den benämns) fyller 100 år och Östeuropaspecialisten Abrahamson drar den i smutsen efter bästa förmåga, högsta vrede och med indignerad humor. Kulturvänstern och Sveriges Radios samhällsredaktion sågas med fotknölarna i detta antikommunistiska manifest. Det mesta har varit lögn och hyckleri. Författaren signerar sitt förord ”Truvbacken, Alsen oktober 2016”. Märkligt. Abrahamson var då död sedan den 22 september samma år. Kanske har termen spökskrivare fått en förklaring.
Mitt utseende
… utsattes för recensioner sedan jag avbildats i en månadstidskrift. De var inte nådiga. Signaturen Jonathan Newton ger mig tröst: ”Ånä, inte ser du ut som någon 97-åring inte. Däremot blir du allt mer lik en renrakad Kjell Albin Abrahamson – sämre jämförelser kan man ju ha – samt, smärtar det mig att säga, Bert Karlsson.” Tack . Det kunde varit värre. Ian Wachtmeister.
Danskarna
… är i alla undersökningar världens lyckligaste människor - eller säger sig vara det. Vad är det då de gillar med sitt land och dess medborgares livsstil. En opinionsmätning har gjorts och detta är deras Danmarks-kanon (ta det som en lektion i danska):
- Velfærdssamfundet
- Frihed
- Tillid
- Lighed for loven
- Kønsligestilling
- Det danske sprog
- Foreningsliv og frivillighed
- Frisind
- Hygge
- Den kristne kulturarv