Rapport från en bisarr debatt
Aldrig har så många varit så högljutt kritiska mot en lag de inte röstade nej till.
Dagens debatt i riksdagen om id-kontroller saknade inte bisarra inslag.
Krumbukterna, omskrivningarna, förskönandet, kort sagt hyckleriet, var temat för dagen i riksdagens kammare.
Ta till exempel Mats Pertoft, representant i justitieutskottet för det vanligtvis så flyktingvänliga Miljöpartiet, som sa att han kunde hålla med om att turerna kring lagförslaget "inte varit helt perfekt".
Så går det att se på saken. Ett annat sätt att uttrycka det är att Lagrådet, en myndighet som få kände till för någon vecka sedan men som en genomsnittligt vaken tioåring numera har hört talas om, sågade de kommande paragraferna med sådan kraft att yttrandet kommer att skriva in sig in den svenska rättshistorien.
Lagrådet, högt uppsatta domare som ska ge synpunkter på nya lagar innan de läggs fram för riksdagen, var så kritiskt att regeringen förskrämt drog tillbaka planen att vid behov kunna stänga Öresundsbron.
Men trots att invändningarna även gäller förslaget om obligatoriska id-kontroller på människor som kommer till Sverige med tåg, fartyg eller buss så har regeringen valt att baxa det vidare.
Stora delar av oppositionen visste i dag inte vilket ben den skulle stå på.
Missa en chans att gnälla på regeringen för att beredningen varit så usel, med bland annat en motionstid på två dygn? Aldrig i livet.
Säga nej till lagen och framstå som mähän under nuvarande flyktingmottagande? Inte en chans.
Så blev också debatten som den blev. Moderaten Beatrice Ask larmade och gjorde sig till i replik efter replik om vilken undermålig lagstiftningsprodukt regeringen har lagt fram, bara för att sedan lägga ner rösten i voteringen.
Sverigedemokraten Kent Ekeroth utmärkte sig, inte helt överraskande, som mest radikal. Kalla in hemvärnet! Upp med drönare i skyn för att kontrollera att ingen tar sig till Sverige sjövägen! Återinför beredskapspoliser!
Liberalernas Roger Haddad krävde att barnfamiljer ska undantas kravet på id-kontroll, men utan att förklara hur det ska gå att reda ut vem som tillhör vilken familj utan att titta på leget.
Lagförslagets rubrik, "Särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten", är intressant. Vad är allvarlig fara? Det vet ingen. Det har inte definierats.
Sant är att asylmottagandet satt skolan, sjukvården och socialtjänsten under tryck. Men hotas den allmänna ordningen eller inre säkerheten? Det förefaller inte vara så.
Kritiken har kommit från flera håll. Människorättsjurister har ifrågasatt om den grundläggande rätten att söka asyl, som Sverige i internationella konventioner har förbundit sig att respektera, följs om folk utan id-handlingar avvisas vid gränsen. Skånska politiker har klagat. Facken har protesterat. Likaså sydsvenska handelskammaren och transportörerna.
Men vad bryr sig en genomsnittlig politiker om sådant. "Förslösa aldrig en bra kris", som Winston Churchill cyniskt uttryckte det.
Så debatten tuggade vidare. Socialdemokraten Helen Peterson försökte optimistiskt övertyga om att 48 timmars remisstid kunde vara i sin ordning. Det visste hon, ty hon har suttit i konstitutionsutskottet.
"Sverige kan inte ta hela ansvaret", sa kristdemokraten Andreas Carlson. Som om nu någon krävt det. Och sedan var det dags för ministrarna Anna Johansson och Morgan Johansson att försöka förklara det nödvändiga i att genomföra en usel lag.
Och efter det röstades den igenom.
Det är ingen slump att endast Centerns och Vänsterpartiets representanter gjorde ett begripligt intryck i denna egendomliga debatt. Det var nämligen bara de två partierna som röstade nej till hafsverket.
Då blir det också logiskt att vara högljutt kritisk.