I fjällen gör vita människor vita saker tillsammans

Publicerad 2012-04-17

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Att sortera folk efter ­etnicitet är inget jag brukar ägna mig åt, men det går ­inte att tillbringa en vecka i de svenska fjällen utan att reflektera över hur vitt det är.

Att vara i Sälen eller Åre är att vara en av andra ­vita människor som gör ­vita ­saker. Som lämnar ­sina barn på skidskola för att de ska lära sig korrekta ­carvingsvängar och för att mamma ska få åka ­lite själv innan det är dags att boxa sig fram till mikron i värme­stugan eftersom lunch äts klockan 12.00.

Vi är vita människor som äter makaroner ur en ­termos och gräver gropar i snödrivor där vi sen  sätter oss på ett sittunderlägg och kisar mot solen. Helt nöjda. Ett nöje som kostar fyra personer i runda slängar 25 000 kronor för en vecka, förutsatt att du ­kokar alla makaroner själv.

I Småland där jag växte­ upp på 70- och 80-­talet var ­slalom dyrt, komplicerat och mystiskt. Det var ett hemligt handslag mellan moderater och stock­holmare och alltså inget som ­berörde oss.

I dag är jag en medioker åkare som älskar allt med skidsemester.

Kolla om barnen vuxit ur underställen och sen ­rota igenom fickorna och se vad man hittar från förra året (gammalt liftkort, Lypsyl och 21 kronor i mynt) och till slut vara ­någonstans där det tar så lång tid att ladda ner ­mejlen i mobilen att jag struntar i det och läser ut en bok i stället.

Jo, både engelska och ryska och otippat nog franska hörs under en påskvecka i Åre, men ingen förorts­svenska som från Kista eller Tensta. Göteborgskan är ädelgöteborgska, inte som den talas i Bergsjön.

Så plötsligt bryter något av. På väg ner för Röde orm passerar jag två tonårs­killar som får, vad det ser ut som, sitt livs första skidlektion. De vinglar och ansikt­ena växlar mellan panik och skratt. De kanske har kommit till Sverige själva, jag vet inte. Deras kläder ser ärvda ut och de rör sig inte med den självsäkerhet som pengar och nedärvda rättig­heter ger. Deras äldre lärare ­peppar. That’s good! Alright now turn left! Not so fast!

Vilken civiliserad vinst det vore om de här två ­killarna kom tillbaka med ­sina familjer om 20 år, justerade sina multifunktionsjackor från Peak Performance och på väg upp i VM 8:an mot toppen slängde en blick ­västerut mot Duved och konstaterade att det var molnfritt.

Karin Magnusson

Följ ämnen i artikeln