Svårt att vara mysig när vattnet stängs av
Det finns en skämtteckning, minns inte vem som gjorde den, av en kille som fastnat med benet i en dörr. Han sitter ohjälpligt fast. Någon går förbi och ställer den intelligenta frågan: ”Har du fastnat med benet i dörren?” På detta svarar den fastklämde, med ett rungande glatt utrop: ”Jajamänsan!”
Teckningen heter ”Positivt tänkande”.
Det är en kul teckning. Den är ett knotigt, flexat långfinger i nyllet på alla glada jävlar som alltid envisas med att se den ljusa sidan och ritar små hjärtan, i stället för prickar, över sina i:n. Det är den sortens teckning som folk som kallar sig ”realister” gillar.
Å andra sidan påminner den oss om hur förljugen ”realism” ofta är i sin envishet att ”se verkligheten som den är”. För hur många käcka amerikanska personlighetspeppare vi än kräks över, kommer vi inte ifrån att de har en poäng. Verkligheten är vi också, inte bara saker därute.
Exempel: vi har just nu inget vatten i köket. Inget avlopp heller. Man får diska på toaletten. Man får serva hela sitt personliga kretslopp, från inmundigande till utmundigande, på toaletten. Trivialt, men verklighet. Det är inte kul. Det är irriterande. Det är en jävla röra.
Det är ganska lätt att gå omkring och surmulna över detta. Skaffa sig ett permanent hudveck mellan ögonbrynen och snäsa åt oskyldiga förbipasserande.
Men rent praktiskt borde det inte vara svårare att i stället göra något kul av det. Jag menar, det varar ju bara i några dagar. Man kan till exempel hitta på att hela familjen är en framåt, smart och smidig familj i New York, som aldrig äter hemma. Som slinker ut i pyjamas och morgonrock till närmaste fik och äter frukost. Som beställer hem käk och äter på papptallrikar, därför att kök är något som finns på restauranger. Man skulle kunna säga ”jajamänsan!”
Otaliga är de ungdomsböcker och filmer och tv-serier som jag konsumerade i späda år, där det fanns farsor och morsor som var precis så där. Där varje prövning, varje besvär vändes till ett äventyr med lite god vilja och fantasi. Där alla förutsättningar, undantaget folkmord och självstympning, bara ökade myset och trivseln och kuligheten.
Det var så man skulle bli: en riktigt avslappnad, öppen jajamänsan-farsa. En vandrande brasa av gemyt att kura ihop sig kring.
Men så stängde de av vattnet.