Sköts till döds av polisen

Linda Hjertén

"Jag kände på en gång att det de sa måste vara fel"

Han var 28 år gammal då han sköts till döds av polisen.

För att han sköt först var polisens version – något hans familj aldrig trodde på.

Men det tog en månad innan polisen gick ut och gav de anhöriga rätt.

– Min son sköts i hjässan när han, enligt vissa vittnen, sträckte upp händerna för att be om nåd, säger mamman till mannen som sköts i Bagarmossen.

Den döde 28-åringens familj menar att det som inträffat är en av de största rättsskandalerna i Sverige.

Och för dem har den senaste månaden varit ett helvete.

Det var strax efter klockan sju på kvällen den 22 juni i år som polisen larmades till Bagarmossen i södra Stockholm. Larmet gällde en man som gick omkring med ett pistolliknande föremål.

– Det var min son som själv bett sin frisör att ringa till polisen. Han hade varit djupt deprimerad de senaste två månaderna och mådde inte bra, det här var hans rop på hjälp, säger mamman.

”Skjuter mot patrullen”

En patrull kom ut till Bagarmossen och hittade 28-åringens bil.

Enligt polisens rapport gick då 28-åringen ut ur bilen.

Och det är det som sedan hände som det getts två versioner av.

Polisen uppgav, då på kvällen den 22 juni, både på sin hemsida och i samtal med media, att mannen sköts först efter att han hade avlossat skott mot polispatrullen.

– När vi stannar fordonet hoppar mannen ut ur bilen och skjuter mot patrullen som besvarar elden, sa en av presstalesmännen vid Stockholmspolisen då.

På nätet florerade en bild av en polisbil med skotthål genom vindrutan och polisen bekräftade att polisbilen hade beskjutits.

Den 28-årige mannen fördes till sjukhus och direkt till intensiven.

Familjen åkte genast dit och väntade på att få besked om sonen.

Då kommer en av 28-åringens vänner fram med sin mobil till familjen och säger: ”Titta, polisen har gått ut med att han är död."

Avlossade aldrig skott

Hans chockade familj fick därmed ta emot dödsbeskedet från media istället för att få det från läkarna.

– Det var så makabert att det kändes som en dålig film, säger mamman.

Familjen kunde inte förstå versionen som polisen gav, de tyckte inte att det lät som den 28-årige man de kände.

– Jag kände på en gång att det de sa måste vara fel. Det lät inte som min son, inte alls. Han var ganska stökig fram tills 20-årsåldern men nu hade han skaffat familj och fått ett barn och försökt ordna upp sitt liv. Att han dels skulle haft ett vapen och dels skulle ha skjutit mot polisen lät otroligt, säger hans mamma.

Polisens version stod dock fast.

Men så, för snart två veckor sedan, hittade mamman ett brev som av okänd anledning skickats till hennes sons gamla lägenhet. Brevet var från polisen och innehöll polisrapporten från den aktuella kvällen.

Där stod det som 28-åringens familj hela tiden trott: Att han aldrig hade avlossat några skott mot polisen. Skadorna i polisbilens vindruta orsakades av att polismännen sköt inifrån sin egen bil – mot 28-åringen.

Vittnesuppgifter har gått isär om 28-åringen överhuvudtaget höll något i händerna. Var det ett vapen, en leksakspistol, eller var händerna tomma? Hur det egentligen låg till har polisen inte velat svara på då ärendet utreds och det råder förundersökningssekretess.

– Varför försökte de inte prata med honom? Eller åtminstone skjuta honom i armen eller benet? Varför skjuta honom i huvudet? undrar mamman.

”Mitt på hjässan”

Hon säger att hon, när hon fick se sin son i begravningskapellet, direkt reagerade på var han var skjuten.

– Jag trodde att han skulle vara skjuten i pannan. Men han var skjuten mitt på hjässan. Han måste ha blivit jätterädd när polisen började skjuta och böjt sig ner. En del vittnen säger att han sträckte upp händerna för att be om nåd.

De anhöriga till 28-åringen valde, när de fått ta del av rapporten, att anmäla de poliser som gjorde uttalanden i media för förtal.

I onsdags gick polisen ut med en dementi och meddelade att den information de tidigare gett av händelsen var fel.

– Han avlossade inget skott. Vi beklagar den uppgiften, sa Helena Östman, kommunikationschef vid Stockholmspolisen, i lördags.

Polisens dementi kom mer än en månad efter dödsskjutningen.

Mamman förstår inte hur det kunde ta så lång tid.

– De måste ha vetat redan dagen efter, ja kanske samma dag till och med, vad som hade hänt. Hur kunde det ta dem en månad att berätta? Jag har alltid haft stor tilltro till polisen, det hade min son med, men nu finns det ingenting kvar av den.

Sonen har fyllt två år

Mamman och hela deras familj sörjer den 28-årige mannen. Häromdagen fyllde hans son två år.

Men de är även förbannade. Förbannade på den felaktiga versionen som polisen gick ut med och som målade ut deras anhörige som en beväpnad man som sköt mot polisen.

– Som ett galet monster. Det är jätteallvarliga anklagelser som har skadat hela vår familj.

Mamman säger att hon vill ge en annan bild av sin son, berätta hur han verkligen var.

– Han var jättelivlig och spontan och impulsstyrd. Han var alltid glad och hjälpsam. Han gav alltid pengar till tiggare trots att han inte hade så mycket pengar själv. "Mamma man måste ge till de som inte har", sa han alltid. När han mådde bra så hade han en livsgnista utan dess like.

– När han fick familj fick hans liv ny mening men så två månader innan han dog hamnade han i en djup depression. Han ville till sjukhus för att få hjälp. Men i stället sköts han ihjäl. Och det känns så vansinnigt fruktansvärt.

De polismän som var med vid händelsen i Bagarmossen utreds nu för tjänstefel och vållande till annans död. De är kvar i tjänst då de ännu inte formellt delgivits misstanke.