Jennie, 35: Många av mina kompisar har dött
Injicerade amfetamin när hon bara var 17 år
Publicerad 2023-02-28
Jennie Gejel har överraskat sig själv – genom att överleva.
Nu är hon rädd för att hårdare lagar kan göra att fler dör av drogmissbruk.
– Inget straff i världen hade kunnat få mig att avstå, säger hon.
Jennie Gejel fick inte gå på sin bästa väns begravning.
– Det var hans mamma som sa att hon inte ville ha massa knarkare där. Det var jobbigt, men jag klandrar henne inte. Hon har gått igenom det värsta som kan hända.
Jennie ersatte ceremonin med en egen ritual, för att försöka få ett avslut.
– Jag brukade ringa hans mobil och lyssna på telefonsvararen. Men efter typ ett halvår hade någon annan tagit över numret. När den personen svarade så insåg jag att jag aldrig skulle få prata med min kompis mer.
Vännen dog i sviterna av en överdos i januari 2010. Jennie hade kommit loss från drogerna några månader tidigare.
– Alla som jag umgicks med när jag brukade heroin är döda. Den sista försvann i somras. Men det hade inget med droger att göra. Han dog i cancer.
Jennie är förvånad över att hon blev sist kvar.
– Jag trodde inte att jag skulle bli särskilt gammal. Det tänkte jag ända fram till att jag insåg att jag inte var så ung längre.
I januari fyllde Jennie Gejel 35. Bland dem som injicerar går åldrandet snabbt.
Skyller på köparna
I debatten som följt efter den senaste tidens våldsvåg i Stockholm har mycket fokus riktats på brukarna och deras roll i finansieringen av den organiserade kriminaliteten.
SVT:s ”Agenda” kartlade tidigare i februari 18 000 personer som är dömda för ringa narkotikabrott. Sedan bjöds justitieminister Gunnar Strömmer in för att dundra i studion.
– Det personliga ansvaret kommer ingen runt, sa han.
Även Roberto Tomé, kommunpolis i Göteborg, medverkade i programmet. Han sa att narkotikaköparna ofta blundar för knarkets koppling till det grova våldet.
– Man är ju någonstans i det här hjulet, och det hjulet innebär att folk blir skjutna på gatorna.
Jennie Gejel reagerar starkt på att så mycket ansvar läggs på människorna som använder droger.
– Det är samma snack om konsumentmakt som man ofta hör i klimatfrågan. För politikerna är det väldigt bekvämt att skuldbelägga enskilda i stället för att ta ansvar själva. Det är bullshit.
Men ligger det inte något i att narkotikaköparna är med och bidrar till gängens verksamhet?
– I sådana fall är väl alla med och gör det. Vi är alla en del av samma samhälle.
– Om man vill skylla på knarkare så borde man också skylla på bristen på bostäder i allmännyttan, arbetsköpare som inte anställer ungdomar med fel bakgrund och det fria skolvalet som skapat enorma skillnader mellan fattiga och rika.
Tog flera överdoser
Jennie Gejels uppväxt kantades av riskfaktorer. Hon hade närstående som missbrukade, hon blev utkastad hemifrån i tonåren och hon drabbades tidigt av psykisk ohälsa. Men orsaken till att Jennie började injicera amfetamin redan som 17-åring ligger djupare än så.
– Det var någon sorts bisarr fascination för mänsklig smärta. Jag mådde dåligt och jag var väldigt intresserad av hur det kändes att ha en så stark drift till något att man var redo att dö för det.
– Jag läste massor om droger på Flashback. En del säger att det var en slump att de började med narkotika. Men för mig var det väldigt medvetet. Jag sökte upp knarket.
Jennie hamnade i en självdestruktiv spiral som drog henne allt längre ner i mörkret. I fyra år tog hon framförallt heroin. Överdoserna var återkommande.
– För mig var det inte så dramatiskt, men för människorna runtomkring var det jobbigt. En överdos är oerhört traumatiskt för den som står bredvid.
Vändningen kom när hon blev hemlös.
– Killen jag bodde hos tappade tålamodet till slut. Han kunde liksom inte veta om jag skulle klara mig eller om han skulle hitta mig död i vardagsrummet en dag. Det måste ha varit väldigt påfrestande för honom.
Jennie bestämde sig för att sticka till Göteborg. Där kände hon ingen som kunde fixa heroin. En drogfri dag lades till en annan.
– Det bara blev så att jag slutade.
”Går inte att lösa med hårdare straff”
Nu är Jennie ordförande för Brukarföreningen Stockholm. Det är en organisation som arbetar med att stötta människor som använder narkotika.
– Vi och dem vi företräder är vana vid att bli betraktade som antingen brottslingar eller patienter. Vi är måna om att se alla som människor först och främst.
Det var föreningen som skickade fentanylstickor hem till den före detta langaren ”David”, som Aftonbladet tidigare intervjuat. Det kan ha räddat livet på honom och hans flickvän.
– Vårt absoluta huvudfokus är att minska de narkotikarelaterade dödsfallen, säger Jennie.
Vad tror du behöver göras för att få bukt med problemen som drogerna för med sig?
– Det är en svår fråga. Men jag vet i alla fall en sak, och det är att det inte går att lösa med hårdare straff. Vi är på väg åt helt fel håll som det ser ut nu.