Åklagare kritisk till fler fotbojor: fungerar uruselt

Publicerad 2017-10-24

Nästa år väntas ett nytt lagförslag så att fotbojor används oftare.

Men i de få fall som fotbojor har använts fungerar det dåligt – och de som testat är kritiska mot metoden.

– Tekniken fungerar uselt, säger Per-Erik Rinsell, som är en av få åklagare som fattat beslut om fotboja.

Avklippt fotboja.

År 2011 kom lagen som gjorde det möjligt att låta personer med särskilt utvidgat kontaktförbud övervakas elektroniskt med fotboja.

Men fotboja har bara används sju gånger sedan lagen infördes för sex år sedan.

Nästa år väntas ett lagförslag komma om att fotbojor även ska kunna användas vid utvidgade kontaktförbud och inte bara särskilt utvidgade.

Men flera av de som testat metoden med fotboja är kritiska – och fallen har kantats av tekniska problem och överträdelsebrott.

Per-Erik Rinsell

Klipper av sig bojan

  • I tre av de sju fallen har den bojade personen dömts för hindrande av elektronisk övervakning efter att ha klippt av sig fotbojan.
  • I ett av fallen dömdes mannen med boja för att ha överträtt förbudet och trots fotbojan sökt upp personerna som skulle skyddas mot honom.
  • I ett fall tog åklagare beslut om att avlägsna fotbojan efter några dagar då det inte stoppade mannen överhuvudtaget, och då han dessutom systematiskt struntade i att ladda den.
  • I ett fall fick man problem med övervakningen för att mannen tog sig utomlands.

Enligt Ulf Haquinius, samordnare för brottsoffer- och personsäkerhetsgruppen i Stockholm, har fotbojan många tekniska begränsningar och är dessutom beroende av att personerna med boja sköter om den och ser till att den är laddad hela tiden. Dessutom krävs det att fotbojan kan få uppkoppling – vilket varit problem vid flera tillfällen.

– I ett fall så jobbade förbudspersonen i en ishall och dit gick det inga signaler, så man kunde inte se var han befann sig. En annan hade inte täckning i sitt sovrum så när han låg och sov kunde vi inte få kontakt med bojan. Det tar en timme från att vi tappat kontakten med fotbojan tills vi får ett larm – och på en timme kan man hinna långt, säger han.

Kräver medverkan

Åklagaren Per-Erik Rinsell har fattat ett av sju beslut om fotboja. Han påpekar att mannen i fråga för det första struntade i att han hade fotboja och kontaktade familjen ändå – och kritiserar också han tekniken.

– Det fungerade uruselt. För det första var inte tekniken fullt pålitlig. Det fanns risk att den gav signaler när han inte var inom förbudsområdet och det var olyckligt minst sagt. För det andra krävde det att han medverkade till att ha den på sig och laddade den med jämna mellanrum och det var han inte så villig att göra, säger han.

Åklagaren Andreas Bergman har också fattat beslut om elektronisk övervakning. Han menar att fotbojan också kan användas i omvänt syfte.

– Varje gång som fotbojan utlöser ett larm, när man är innanför skyddsområdet eller man tappar kontakt med fotbojan, innebär det att skyddspersonen ska sättas i säkerhet. Vet man eller förstår det så kan man också använda det här för att fortsätta trakassera skyddspersonen, säger Bergman.

En kvinna vars tidigare partner haft fotboja berättar att polisen ofta kunde ringa på mitt i natten – eftersom de inte kunde lokalisera bojan.

– Till en början var det en trygghetskänsla men sedan blev man hela tiden påmind om det, så det känns som man kan mixtra mycket med den, säger kvinnan.

Kritisk mot fotbojor

Ulf Haquinius är kritisk till användandet av fotbojor och tar upp höga kostnader, de tekniska problemen och den stora arbetsbelastningen vid falsklarm som några av problemen med fotbojor. Samtidigt påpekar han att fotbojorna fungerat bra på så sätt att ingen av de utsatta drabbats av något allvarligt brott under tiden som förföljaren haft fotboja.

– En brottsofferhandläggare sa att visst har det varit jättemycket strul och telefonsamtal till oss alla tider på dygnet om fotbojor som inte laddas eller har täckning, men å andra sidan har ingen av skyddspersonerna råkat illa ut, vilket är det viktigaste, säger Ulf Haquinius.