”Jag hade inget val – de hade slagit ihjäl mig”

Publicerad 2016-05-23

HELSINGBORG. 68-åringen som misstänks för dubbelmord hävdar att han var i chock.

Därför plockade han ut vapnet, laddade och sköt.

– Jag hade inget val, säger han.

I dag kom åklagaren till skottögonblicket. Den 68-årige mannen som misstänks för dubbelmord pressas på vad han tänkt och känt sekunderna före och efter skotten mot de två bröderna. Han står fast vid sin ståndpunkt – att det var självförsvar.

– Jag hade inget val – de hade slagit ihjäl mig. Det fanns inget val, säger 68-åringen.

Hunden skällde

68-åringen berättar att hunden betedde sig konstigt när han kom hem från jobbet den här kvällen. Den hade sprungit ut på gräsmattan och skällt. Han trodde hon hade sett en kanin eller en katt. Han gick sedan ned i källaren för att göra sig i ordning för natten. Mobiltelefonen satte han på laddning och efter det tar han av sig sina långbyxor.

– Jag får överfallet i bara kalsongerna, berättar han.

Åklagare Kerstin Eriksson fortsätter sedan att fråga honom om vad som händer strax innan skotten avlossas.

68-åringen har sett två skepnader på trappan. Han kan inte säga vilka det är. Han tror att det är de två bröderna eftersom de är korta och det är bara de han har känt sig hotad av. Han ringer sina barn. De svara inte. Då ringer han sin syster.

– Varför ringer du inte polisen?, frågar åklagaren.

– Jag är i chock. Jag behöver någon att tala med i min nöd.

Under samtalet hör han hur rutan slås in på ytterdörren.

Kan du beskriva vad du kände då?, säger åklagaren.

– Det är mycket rädsla. Jag darrar i hela kroppen, svarar mannen.

Kerstin Eriksson påpekar att han, i ett polisförhör, har sagt något helt annat – att han blev vansinnig. Det varken bekräftar han eller dementerar i dag.

– Det är ju i mitt hem jag får det här påhoppet. Jag har inget att tillägga mer.

68-åringen berättar att han sedan går till sitt vapenskåp. Han tar sitt gevär. Laddar det med två patroner. Sedan tar han ett par kliv ut mot ytterdörren. Och avlossar först ett skott mot mannen som står till vänster och sedan ett skott mot mannen som står till höger.

Kerstin Eriksson frågar 68-åringen om han säger något innan han skjuter. Han svarar fåordigt.

– Det fanns ingen tid. Jag är i chock.

”Det är mitt liv”

Kerstin Eriksson försöker sätta press på honom och ställer följdfrågor.

– Dörren är låst. Hade du inte haft möjlighet att skrämma dem på något sätt?

– Det är ingen lekstuga. Det är mitt liv, svarar 68-åringen.

Hon undrar om han inte hade kunnat agera annorlunda – att skjuta ett varningsskott eller skjuta ovanför.

– Det är mitt i natten och allting är mörkt. Jag är ensam. Om jag släpper in dem så är jag död. Inget annat.

– När du skjuter inser du att det kunde vara dödliga skott?

– Det fanns ingen tid. Jag tänkte bara på att skydda mitt liv.

Advokat Lars Kruse påtalar att hans klient är trött och ber om en paus. Rätten tar en paus på cirka 20 minuter.

När förhöret fortsätter är 68-åringen än mer fåordig. På de flesta frågor han får från åklagaren svarar han:

– Jag var i chock. Något annat har jag inte att tillägga.