Polisens fråga till misstänkte mördaren: Vad är ett liv värt?
Rättegång mot tio personer efter dödsskjutningen i Skogås
Publicerad 2023-09-25
Han firade sin 15-årsdag med Coca-Cola och mackor på sängen.
Ett drygt halvår senare misstänks han ha skjutit en jämnårig pojke i huvudet.
Nu har rättegången startat – men de största frågorna kommer inte få några svar i domstolen.
Han sitter längst fram i säkerhetssalen i Attunda tingsrätt och han ser väldigt liten ut. Han är klädd i en vitaktig collegetröja och håret är kortklippt på sidorna. Han har sin advokat Björn Sandin till vänster och han håller blicken riktad mot åklagaren eller ner i bordet.
Från åhörarplatserna går det inte att se hans ansiktsuttryck. Men det blir förkrossande tydligt att han bara är ett barn.
Runtomkring finns den kyliga rättvisans alla attribut. Det är ordningsvakter med armarna i kors, ombud i prydliga dräkter eller välpressade kostymer och domare som aldrig verkar tappa koncentrationen. På skärmarna flimrar det förbi bilder på förhärdade kriminella, händer som gör gängtecken och tjocka sedelbuntar.
Poserar med pengar
Men så kommer ett foto som inte passar in i allt det hårda och brutala. Det föreställer den misstänkte mördaren. Han sitter hemma i sin säng. Framför sig har han en bricka med cola, smörgåsar, en blombukett och tända ljus. Fotot är taget förra våren, då pojken fyllde 15 år.
I förundersökningsprotokollet finns fler bilder på honom. På de flesta är han maskerad. I händerna har han sedlar som han misstänks ha fått i betalning för att mörda en jämnårig. På ett foto sträcker han båda långfingrarna mot kameran.
Ett drygt halvår passerar mellan födelsedagen och dödskjutningen på sushirestaurangen i Skogås. Polisutredningen är på tusentals sidor, men på frågan om hur detta kunde ske finns inga svar. Där finns bara fragment.
Meddelandet till vännen: ”Han dog”
På ett plan är det ganska okomplicerat. Någon mycket högre upp i gängens hierarki beslutade att offret skulle dö. 15-åringen erbjöds 100 000 för att ta pojkens liv, och enligt åklagaren genomförde han sedan uppdraget.
Den åtalade nekar till brott. Men i hans telefon har polisen säkrat meddelanden som tycks beskriva gärningen.
”Pannan bror sen hans huvud ramla rakt ner i bordet”, skriver 15-åringen till en vän när han tros befinna sig i en Uber på väg från brottsplatsen.
”Han dog Eller så kmr han va handikappad hela livet.”
I förhör har pojkens föräldrar berättat om att hans uppväxt har kantats av problem. Han har använt droger, haft svårt i skolan och hållit sig borta under långa perioder. Men inte heller i deras redogörelser finns några egentliga svar.
Polisens utredare har i förhör efter förhör försökt få den mordmisstänkte pojken att ge någon form av förklaring. De har kammat noll.
– Är det vad ett liv är värt? Hur mycket är ett liv värt för dig? frågar en utredare vid ett tillfälle.
– Ingen kommentar, säger pojken.
– Det är någons barn, säger polisen, och lite senare:
– Har det gått in hos dig att den här pojken som vi pratar om är död?
– Ja, säger den misstänkte.
– Har du någon förklaring till allt det jag har sagt och förklarat, för vi tolkar ju det som att det är du som går in och skjuter honom?
På det blir svaret detsamma som det blivit så många gånger förr:
– Ja, och jag har ingen kommentar till det.