Stefan Löfven: Vi har gjort vad vi har lovat

Uppdaterad 2018-08-21 | Publicerad 2015-12-15

2015 har varit ett tufft och turbulent år för Stefan Löfven (S).

Men trots kritik och historiskt låga opinionssiffror menar statsministern att hans regering gjort vad den lovat.

– Och vi har gjort det i en av de mest problematiska parlamentariska tiderna i svensk demokratis historia, säger han.

Det återstår en dryg vecka till julafton när Aftonbladet möter Stefan Löfven på Rosenbad för en intervju om det turbulenta politiska året som snart är över. Som statsminister har han tvingats hantera en historisk flyktingkris, ett förhöjt terrorhot och ett tragiskt våldsdåd i Trollhättan. Samtidigt har Socialdemokraternas opinionssiffror sjunkit och Sverigedemokraterna vuxit sig allt starkare.

Löfven själv beskriver året som "intensivt".

Var du förberedd?

– Jag måste ha en beredskap för att det händer saker som inte går att förutse. Vi hade ett mycket svårt parlamentariskt läge från början. Men vi har eller håller på att leverera 97 av 105 vallöften från vårt valmanifest. Vi har dessutom slutit flera för landet viktiga överenskommelser. Det är ett styrkebesked.

2015 inleddes med att du fick regera landet på Allianspartiernas budget. Kändes det bittert?

– Självklart vill man ha igenom sin egen budget, det jag menar är den rätta politiken. Den är än mer relevant i dag, när vi ska gå ur den krisfas vi befunnit oss i.

Den första maj talade du för första gången som statsminister på arbetarrörelsens högtidsdag. Hur mår den svenska arbetarrörelsen i dag?

– Vi har en arbetarrörelse som med rätta har stora förhoppningar på framtiden. Regeringen prioriterar jobben, skolan och välfärden. Dessutom är klimatfrågan viktig för oss. Och det är på de områdena vi håller på att leverera. Jag är dock inte så säker på att arbetarrörelsen i allmänhet är medveten om att vi genomfört så många vallöften. Det är upp till oss att berätta om det. Det är en viktig sak för arbetarrörelsens stolthet att vi genomfört det här i en av de mest problematiska parlamentariska tiderna i svensk demokratis historia.

Efter sommaren har väldigt mycket handlar om flyktingpolitiken. I september talade du på manifestationen "Refugees Welcome". Du sa att "mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt." Hur kände du?

– Jag kände precis så och det gör jag nu med. EU måste hjälpas åt, det är ett gemensamt ansvar. EU har ungefär 500 miljoner invånare. Om det kommer ungefär en miljon asylsökande, så klarar vi det. Men vi kan inte lämna över ansvaret till bara några få länder.

Efter det har det den svenska asylpolitiken skärpts vid flera tillfällen, med tillfälliga uppehållstillstånd för barn och kraftigt skärpta regler vid anhöriginvandring. Snart införs id-kontroller på all kollektivtrafik in i landet. Är inte Sverige med och bygger murar nu?

– Ett tag i höstas kom det 10 000 asylsökande i veckan till Sverige, det var inte hållbart. Det som förvånar mig nu är att kritiken riktas mot Sverige, det land som tagit det ojämförligt största ansvaret i EU. Ingen kan någonsin ta ifrån oss det vi gjort när vi tagit emot så många, det är riktigt stort. Däremot är det så att när våra myndigheter säger åt oss att de inte kan upprätthålla sina verksamheter på ett bra sätt, då måste vi säga att vi inte har en uthållig migration till vårt land.

I april sa du att det inte finns någon gräns för hur många människor som kan komma till Sverige. Hur ser du på det i dag?

– Jag ser på precis samma sätt. Ingen har för mig presenterat var den gränsen ligger. Det har att göra med vår egen mottagningsförmåga och kapacitet. Det är så många faktorer, så någon sådan given gräns finns inte.

Du har flera gånger fått kritik för att regeringen agerat för sent i flyktingfrågan.

– När vi tog budgeten hade vi en prognos från Migrationsverket som låg på ungefär 74 000 asylsökande i år. I dag kan vi se att vi kommer sluta på 160 000-170 000. Det är en stor skillnad. Hade ökningen vi såg vid halvårsskiftet hållit i sig hade vi inte landat på 10 000 i veckan. Jag tror inte på den som säger att det gick att förutse.

Vilken siffra vill regeringen komma ned till när det gäller antalet asylsökande?

– Det går inte att säga en siffra. Det är ett rörligt mål, men vi har sagt att antalet måste minska dramatiskt.

I SCB:s mätning landade S på 27,6 procent. Det är det sämsta resultatet sedan mätningarna inleddes 1972. Varför?

– Det har varit en väldigt besvärlig tid, men det är inget som jag går och grämer mig över. Det är den politiska kompassen som är det viktigaste. Vi har våra prioriteringar. Nu har vi ett uppdrag att bygga Sverige utifrån den situation vi har och det har vi mycket bra möjligheter att göra. Arbetslösheten går ned, investeringsökningen i Sverige är den fjärde högsta i EU och sysselsättningen ökar.

Hur ska då Sverige ta sig ur den här krissituationen du talar om?

– Vi måste få ned antalet asylsökande för att få kontroll på situationen. Sedan ska massor av bostäder byggas och välfärden stärkas. Vi är i den fas där arbetarrörelsen är som allra bäst, när vi har ett konkret samhällsbygge framför oss. En av de viktigaste uppgifterna vi har är att se till att de människor som redan finns här och de som kommer gör det tillsammans.

Vad är dina förhoppningar på nästa år?

– Vi arbetar stenhårt för att vi måste komma ur den här krisfasen. Det är en ansträngning just nu, men vi kommer klara det här, om vi jobbar tillsammans.