Adaktusson nobbar Pride: Känns inte ärligt

Lena Mellin

KD borde bli bättre på att sälja in de kristna värderingarna och sin historia.

Partikamraterna är för mesiga, de borde bråka mer.

Och i Pridetåget kommer Lars Adaktusson aldrig att gå. Det vore oärligt.

För tio år sedan lämnade Lars Adaktusson SVT, sex år senare blev han politiker på heltid. 2014 valdes han in i EU-parlamentet och för två år sedan i Kristdemokraternas partistyrelse. Den här veckan är han dock inte i Almedalen, parlamentet sammanträder i Strasbourg och plikten kallar.

Enligt SCB:s väljarbarometer har stödet för KD legat under fyra procent sedan valet 2014. Vad säger det om ledarskapet i ditt parti?

– Att vi har väldigt mycket att göra fram till valet och att vi är i ett oerhört besvärande och oroande läge. Men man måste sätta in siffrorna i ett sammanhang. Nedgången har pågått sedan 1998, i nästan 20 år.

– Under Göran Hägglunds tid som partiledare halverades stödet för oss. De som säger att dagens situation kan knytas till Ebbas (Busch Thor) tillträde gör det för enkelt för sig.

Vad beror det på?
– Visste man exakt vad det beror på kunde man ju göra något åt det. Men det hänger samman med att vi suttit i regeringen och där vet man att det är tufft för små partier att hävda sig. En annan faktor är rädslan för att knyta beslutsfattandet till den egna ideologin, man har tappat den tydliga kopplingen mellan ideologi och sakfrågor. Det är partiets stora styrka, ideologin och människosynen.

Hur mår de svenska kristdemokraterna?

- Medlemmar och sympatisörer är vana vid att opinionssiffrorna inte ligger där de bodde. Många är bekymrade, men det finns en kampvilja och en lust som beror på ett stort engagemang för partiet. Det finns en kampvilja och en lust att gå in i en valrörelse och jobba stenhårt för att vända siffrorna.

Ni och SD kallar er för socialkonservativa, Moderaterna för konservativa och liberala. Vad är det för skillnad?

– Den tydliga kopplingen till kristna värderingar som varit med och byggt det västerländska samhället. Då tänker jag på det sociala ansvarstagandet i kombination med den personliga friheten. Angela Merkel har i en omtalad intervju sagt att CDU:s främsta bidrag till tysk politik är det första ordet i partinamnet (Christlich).

– I det större perspektivet är kristdemokratin en av världens största politiska rörelser vid sidan av socialdemokratin. Utan kristdemokrater hade vi inte haft EU. Kristdemokratins betydelse är oerhört stor. Det måste vi påminna om i den svenska debatten.

Går du själv i kyrkan?

– Inte så ofta som jag skulle vilja. Men det beror på att det är svårt eftersom jag pendlar och reser så mycket. Jag är medlem av svenska kyrkan och Filadelfiakyrkan i Stockholm.

Vilken anser du är KD:s främsta profilfråga?

– Personlig frihet i kombination med socialt ansvarstagande, värnet om familjen och civilsamhället. Det är det politiken kokar ner till.

Många i ditt parti anser att ni bedriver en för hård migrationspolitik och vill att ni mjukar upp den. Vilken är din åsikt?

– Vi har talat om att det behövs både hjärta och hjärna i migrationspolitiken och jag tycker att det är ett enkelt och bra sätt att uttrycka vad den ska stå för. Men det har blivit en slagsida åt det hjärnan och väldigt lite hjärta och omtanke.

– Jag är rädd för den generella kopplingar mellan terrorism och flyktingar. Om man jämställer alla flyktingar med potentiella terrorister befinner vi oss på ett sluttande plan. Vi får aldrig tappa det humanitära perspektivet.

Så du skulle vilja ha en mildare migrationspolitik?

– Det finns problem i dag som inget land klarar av på egen hand. Sverige kan inte föra en egen politik på egen hand som avviker i alla avseenden från andra länders. Får jag önska något är det att vi hittar metoder för att sätta tryck på de länder i EU som vägrar att ta sin del av ansvaret. Hittar vi formerna för ett gemensamt asylsystem så vill jag att Sverige visar generositet. Men vi kan inte bära det här enbart på våra egna axlar.

Du är ju väldigt engagerad mot förföljelsen av kristna, särskilt i Mellanöstern. Varför då?

– Jag har koncentrerat mig på några frågor i EU-parlamentet. Utrikespolitik med betoning på mänskliga rättigheter, utvidgningen av EU och Mellanösternkonflikten och synen på Israel.

– I början av 2016 tog jag initiativ till en resolution som erkänner förföljelsen av kristna och yazidier i Irak som folkmord. Efter visst arbete tog Europaparlamentet det beslutet. Det är historiskt, det är första gången ett pågående folkmord erkänts. Det lede till att amerikanska kongressen erkänt och parlamenten i bland annat Tyskland, Frankrike, Australien och Storbritannien.

KD och Moderaterna vill att Alliansen skriver ett gemensamt alternativ till regeringens budgetförslag för att fälla regeringen. Tycker du att ni borde göra som M även när det gäller Sverigedemokraterna, det vill säga förhandla med dem?

– Nej, det är ett parti med rötter i rasism, främlingsfientlighet och nynazism. En del av elementen med den här typen av värderingar finns kvar. Den andra sidan är att vi står väldigt långt från varandra i avgörande frågor, exempelvis EU som SD vill gå ur. De är dessutom motståndare till Nato och har en märkligt förhållande till Ryssland och Putin. Det finns en rad skäl att inte samarbeta med dem.

Det hävdas att du har ambitioner att bli partiledare. Stämmer det?

– Jag vet att det spridits ett sådant rykte. Men det vill jag inte. När Göran Hägglund avgick fick jag frågan och uppmaningen att kandidera. Hade jag haft ambitionen och viljan hade jag tagit chansen för två år sedan.

Har du bestämt dig för om du kandiderat till att bli KD:s vice eller andre vice ordförande?

– Innan valberedningen är klar har jag ingen anledning att ta ställning till det. Det finns de som har nominerat och det förtroendet är oerhört roligt att få.

Hur är det med en plats i riksdagen?

– Jag står till förfogande om partiet vill. Ganska många distrikt har hört av sig. Men jag har förstått att det finns en del som inte tycker det är en bra idé.

Varför det?

– Det får du fråga dem om. Men det är väl så här i nomineringstider finns det en tendens till att man ser i första hand till sig själv.

Ebba Busch Thor skulle gått i Pridetåget i sommar. Det har vållat protester. Vad tycker du?

– Jag kan bara svara på hur jag själv resonerar. För mig är det uppenbart att Pridetåget är en politisk manifestation i ett antal frågor där jag inte har samma synsätt. Till exempel synen på kärnfamiljen, äktenskapet och på sexköpslagen. Att gå i ett demonstrationståg där skillnaderna mellan vad jag själv tycker och vad som framförs där är stora skulle inte kännas ärligt varken mot mig själv eller arrangörerna.

Du tycker att barnmorskor ska ha rätt att slippa utföra aborter. Hur resonerar du där?

– Jag tycker att vi ska ha respekt för FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I artikel 18 står att alla har rätt till religionsfrihet, tankefrihet och samvetsfrihet. Det är solklart.

Är det då inte enklare att helt enkelt söka sig till ett jobb där aborter inte ingår?

– Vi kan ju inte avskaffa en del av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Sedan tycker vi som parti att det är en fråga som borde kunna lösas mellan arbetsgivare och -tagare på ett enkelt och odramatiskt sätt genom att exempelvis lägga upp det praktiska arbetet så att det fungerar.

Till sist en tiotusenkronorsfråga, vad tycker du att Kristdemokraterna ska göra för att vinna fler väljare?

– Vi ska koppla vår politik mycket tydligare till vår ideologi. Talar vi om migrationsfrågor måste vi prata mer om människovärde och rätten att fly från krig och förföljelse, mindre om antal och kostnader.

– Vi måste också bli mycket tuffare i kommunikationen, vi har en hemläxa att göra här. Det finns en benägenhet hos kristdemokrater att vara försiktiga, att inte ställa till bråk. Men i den politiska debatten behövs konfliktytor.

– En tredje punkt är valet av profilfrågor. Vi borde mer ägna oss åt de frågor som vi brinner för, stå för det som är vår identitet mer än att bara tänka strategi. Det är tror jag är oerhört viktigt för att skapa äkthet och trovärdighet.