”Den bedragna får ett dubbelt straff”
Åsa Erlandson: Omgivningen fördömer den som stannar
Det räcker inte med att bli sviken. Sedan ska omgivningen agera domstol också. Den som har blivit bedragen får räkna med ett dubbelt straff.
Det finns ju bara ett acceptabelt sätt att reagera på otrohet: Stick! Lämna svinet! Om man då får för sig att vilja förlåta och försöka igen, får man räkna med att omgivningens medlidande förvandlas till
fördömande. Domen blir nästan hårdare än mot den som var otrogen från början, för den som stannar får ”skylla sig själv”.
Ta Hillary Clinton till exempel. Hon som hade en grundmurad image som självständig och smart och var urtypen för ”en stark kvinna”. Tills
maken Bill började doppa snabeln i praktikanter, vill säga. Då krävde
en hel värld att hon skulle packa väskan direkt och när hon inte gjorde det var indignationen total. Främmande människor som tog sig rätten att bli personligt besvikna började låta som en katolsk inkvisitatör från forna tider: ”Detta kan du bara inte förlåta!”. ”Hur kan du göra så här?”
Plötsligt var det inte Bill som hade svikit utan svaga, osjälvständiga Hillary, ”hon som var så stark”. När det kanske var precis det hon var.
En klok forskare förklarade en gång varför otrohet väcker så starka
känslor nu för tiden. Det har nämligen inte alltid varit så.
Resonemanget gick ungefär så här: Förr fanns det tusen skäl för det
äkta paret att hålla ihop. Att sköta bondgården krävde bådas insatser,
den stora barnaskaran likaså. För att inte tala om ekonomin, som var
det tyngsta skälet för utan honom var hon chanslös. Om då någon av dem rumlade runt på höloftet med fel person var det så klart ett hugg i
hjärtat, men inte ett hot mot hela världsbilden. Det fanns fortfarande
ett kitt som höll ihop.
I dag är det annorlunda. I dag har vi i princip avskaffat alla anledningar att leva som par och både kvinnor och män har sina egna jobb, sina egna plånböcker och man kan till och med skaffa barn på egen hand. Det finns egentligen bara ett enda som håller oss kvar i tvåsamheten – nämligen en skör tråd av romantik. Den vackra idén om att ha hittat den rätta.
Det är därför upprördheten blir så stor, när tråden slits itu.