”Därför handlar vi inte till oss själva: Nakenchocken. Och spegelchocken”
Åsa Erlandson om den egentliga orsaken; kroppen har liksom smält och runnit nedåt
Hormoner, dåligt samvete och viljan att ge barnet det bästa. Så
förklaras fenomenet att de flesta mammor hellre shoppar kläder till
barnen än till sig själva. Hahahohehihu! Nu ska jag berätta vad som
verkligen ligger bakom: Nakenchocken. Och Spegelchocken.
Vi börjar med nakenchocken. Har du försökt prova kläder tillsammans
med en ettåring? I ett anfall av hybris, ”jag klarar vad som helst!”,
gav jag mig på att leta ny bikini tillsammans med ett Mycket Litet
Fyllo som precis lärt sig gå. Det slutade med att jag fick göra en
akututryckning ur provrummet och rädda honom under en karusell med
damtrosor. Jag ledde honom tillbaka till provrummet med en känsla av
att vara utstirrad. Framme vid spegeln stirrade jag också, iklädd den
förbjudna klädseln: Behå och tights.
Vi shoppade aldrig mer tillsammans.
Och så har vi spegelchocken. Du har varit hyfsat fit hela livet, så
klart gått upp ett gäng kilon under graviditeten men är nu back on
track igen. TRODDE DU. För provrummets obarmhärtiga helkroppsspegel
berättar sanningen. Kroppen har liksom smält. Runnit nedåt så att man
står där som en annan julgran. Det är bara att trä på sig några
vackra, röda smycken och lite glitter på armarna så går det knappt att
se skillnaden. Samtidigt flockas främmande människor runt barnvagnen
och berömmer barnets härliga lårvalkar. Själv förbannar du det faktum
att samma skönhetsideal inte gäller oss vuxna.
Det är helt enkelt inte lika kul att handla till sig själv. Eller
praktiskt möjligt. Det är därför mitt nyaste plagg är sex år gammalt
(en urtvättad collegetröja som är bekväm och inte passar till något).
Den dag en butik erbjuder personlig service vid provrummet så att man
slipper gå in och ut och någon som sätter sig och leker med mitt barn
på golvet under tiden så att jag slipper prova med hjärtat i
halsgropen, ska jag börja handla till mig själv igen.