På väg mot ett smalare liv

Britt Peruzzi

Här får Amanda, 14, och Adam, 13, hjälp att bryta sina onyttiga vanor

MALMÖ. Amanda, 14, och Adam, 13, går i täten för ett sunt liv.

Bakom sig har de teamet på barnöverviktskliniken.

– Det är möjligt att jag skulle ha ändrat matvanor på egen hand men då hade det kanske varit för sent, säger Amanda Svensson Alavi.

Det är fredag eftermiddag men Adam Lundell kommer med glädje till Barnöverviktsenheten Region Skåne. Med sig har han mamma och två småsyskon för behandlingen här är familjebaserad. Ju enigare familj, desto stabilare framsteg.

– Vi fick tips om kliniken via skolsköterskan förra sommaren. Det var inte akut men både jag och Adams pappa tyckte det var en bra idé så att viktproblemet skulle ha en chans att rätta till sig snabbt, säger Inger Lundell.

För att fånga de unga patienternas intresse ordnas bland annat sommarläger med olika sporter – rugby, aikido, frisbeegolf eller klättervägg. Mat pratar man bara om under måltiderna. Här ligger fokus istället på rörligheten. Bäst minns Adam förra sommarens roliga rugbyträning.

– Vi fick också lära oss att man bara ska ta en portion och rikligt med grönsaker och frukt för att må bättre, säger Adam och tittar på sin mamma.

”Glad i choklad och kakor”

– Jo, han praktiserar ståndaktigt vad han säger, intygar hon. Även med mat han tycker jättemycket om är det ytterst sällan han ber om mer. Före lägret var han alldeles för glad i choklad och kakor, han kunde länsa skåpen.

Och med den smygande övervikten kom de elaka kommentarerna, och frustrationen.

– När jag blev retad ville jag först drämma till dem som retade mig men oftast struntade jag i dem, säger 13-åringen som ett år efter lägret har gått ner i vikt och börjat med kampsporten taikwando.

– Så du både äter mindre portioner, mer frukt och grönt, du tömmer inte kakburken och så går du på kampsort? Superimponerande! säger dietisten Björn Bengtsson och får Adam att le stolt.

Ärlig uppmuntran är startpunkten för att nå ungdomarna, förklarar dietisten.

– Ungdomarna måste känna inte bara att de vill utan mäktar med en förändring.

”Vi arbetar med små förändringar”

Enligt teamets psykolog Kajsa Järvholm handlar mycket om nätverket runt barnet. Flera studier har visat att viktbehandling som involverar hela familjen ger bäst resultat.

– Många föräldrar tror att det handlar om en stor och plågsam förändring och är oroliga för att professionell behandling av övervikt ska leda till ätstörningar men det finns det inget stöd i forskningen för. Vår behandling är inte inriktad på förändringar som drastisk bantning, vi arbetar med små förändringar över tid.

Personalen liknar behandlingen – med cirka sju besök under kanske flera år – vid att ta körkort.

– Man går igenom grunden, sedan måste man få tid att fundera och låta den nya kunskapen bli rutin. Vi har aldrig viktmål här utan försöker hitta balansen i tillvaron. Det största jobbet gör familjerna hemma, säger Björn Bengtsson.

Barnöverviktsenheten Region Skåne började som projekt 2001 och har idag omkring 200 barn i behandling.

Amanda Svensson Alavi, 14, kommer till teamet var tredje månad och har gjort stora framsteg sedan förra sommaren.

Har gått ner 16 kilo på nio månader

– Efter lägret har jag fortsatt med badminton och dans. Och jag äter mindre mejeriprodukter och dricker mindre mjölk, som varit favoritdrycken.

Amanda berättar att hela familjen lagt om sina matvanor. Tidigare lagade man gärna pappas iranska mat med mycket olja och ris, och mormors goda husmanskost lockade. Nu köper familjen nyckelhålsmärkt.

För Amanda har det inneburit en viktminskning på 16 kilo på nio månader och ett ökat självförtroende.

”Lätt trilla dit om man blir ledsen”

Samtidigt vet hon att hälsan är ett livslångt projekt som går upp och ner.

– Om man blir ledsen är det lätt att falla dit igen, att äta som tröst och belöning. Nu lever jag med de nya rutinerna men om jag faller dit behöver jag hjälp att komma upp.

Verksamhetschefen Carl-Erik Flodmark kallar det hjälp till självhjälp.

– På sikt måste fler instanser i samhället kunna hitta dessa familjer i tid, framför allt skolan. Mycket är en attitydfråga – idag lägger man ofta skulden på de som har fetma och tycker att det är deras problem.

”Barnen måste få hjälp tidigare”

Den socioekonomiska statusen spelar roll, ju lägre status desto mer övervikt, menar han men understryker att även barnfetmans starka ärftlighet måste respekteras.

– Det handlar inte bara om miljön och individens ansvar.

Specialisterna i Malmö försöker förklara för barnen att de har en sorts allergi mot kalorier. Dels är det så man ser på saken, dels är det ett sätt att lyfta känslan av skuld som föräldrarna och barnen ofta bär på.

Men med två års väntetid till enheten är frågan hur fet man ska behöva vara för att få hjälp.

– Det är den gränsen vi vill flytta ner. Här ligger gränsen idag på 160 procent av normalvikten, men hos till exempel skolsköterskorna borde man sätta in hjälp redan från 120 procent. Gärna tidigt. Många av dessa barn skulle behöva ändra vanorna redan vid 10-årsåldern, säger Carl-Erik Flodmark.