”Pessimister är roligare, smartare & har alltid rätt!”
Åsa Erlandson slår ett slag för de glada dysterkvistarna
Depeche Mode släpper ny skiva och det glädjer mig enormt. Inte för att jag är ett stort fan, utan en stor pessimist. Jag tar tillfället i akt för att slå ett slag för de glada dysterkvistarna – de som inte låtsas att glaset är halvfullt utan istället beställer in en omgång till och utropar ”Skål!”
Det är ju knappast för att Depeche Mode är ett gäng glada gamänger som de älskas världen över. Tvärtom har låtskrivaren Martin Gore kallats en av vår tids mest inflytelserika dystopiker eftersom han skriver om livet precis som det är. Med andra ord, långt ifrån ett affirmationskort. Och med all respekt för dem som gillar sådana och lägger ut bombmattor av älska dig själv–budskap på Facebook och dagligen försöker fånga karpen – om det vore så enkelt skulle det där inte behövas.
Positiv pessimism ska inte förväxlas med gnäll, bitterhet och någon som har gett upp. Tvärtom, den sunda och glada pessimisten skrattar åt världens elände och blir inte upprörd över en regnig sommardag, utan upplivad. Man slipper gå ut!
Pessimister är roligare, smartare och får förr eller senare alltid rätt (det är bara en tidsfråga). Och nu har dysterkvistarna fått upprättelse mitt i det positiva tänkandets tyranni. Nya boken ”The power of negative thinking” är skriven av en framgångsrik basketcoach som sannerligen inte låter som Kay Pollak på plan. Dessutom går en ny studie från det amerikanska psykologförbundet rakt emot den allmänna uppfattningen att positivt tänkande botar cancer och gör dig till
miljonär (om du bara försöker tillräckligt mycket): Det är tvärtom. Pessimisterna lever längre, har bättre hälsa och stabilare inkomst. Tji!
Pessimisterna är försiktigare, medvetna om riskerna och har realistiska förväntningar på livet. En av de mest positiva människor jag känner, jag kallar honom ”den smarta cockerspanieln”, vittnade nyligen om hur trassligt det är att alltid hoppas på det bästa och därmed göra omgivningen, eller sig själv, besviken.
Så istället för att anstränga sig för att känna hur den där förbannade kaffekoppen känns i handen en stressig måndagmorgon och låtsas som att det är en ”utmaning” att bli av med jobbet, borde man lyssna på kloka Kristina Lugn: ”Det är ett sorgearbete att leva. Om man inte förstår det, blir man aldrig glad.”