Speedski-esset Sanna Tidstrand:

Uppdaterad 2020-09-10 | Publicerad 2008-03-03

Förra våren kraschade jag i 205 km/h

240 kilometer i timmen, det är en hastighet för en racerförare — i bil. Och för Sanna Tidstrand — på skidor.

Världens snabbaste skidåkerska älskar när det går fort.

— Jag är en sann fartdåre, säger hon och skrattar.

22-åriga Sanna Tidstrand är världens snabbaste kvinna på skidor genom tiderna. Förra året blev hon världsmästarinna i speedski, världens snabbaste skidgren. Samma år slog hon världsrekordet med den overkliga hastigheten 242,59 km/h. Ett rekord som gav henne en plats i Guinness Rekordbok.

En månad tidigare låg hon medvetslös på ett sjukhus i USA efter att ha ramlat på en tävling. En hjärnblödning och tre brutna revben satte stopp för skidåkningen, och ingen – allra minst läkarna – trodde att hon skulle kunna tävla mer den säsongen. Kanske aldrig mer igen.

– Men efter en månad fick jag nog och gav mig upp i backen, det blev för tråkigt att ligga still, säger Sanna.

Kort där efter slog hon alltså världsrekordet och dominerade världscupen.

Inte tvåa

Sanna Tidstrand har en vilja av stål, ett psyke av järn och älskar att vinna. Hon är en sann tävlingsmänniska som inte nöjer sig med något annat än guldet.

–Jag är nog född så, jag vill vinna helt enkelt, det är aldrig kul att komma tvåa!

Sanna föddes i princip på ett par skidor. Hon har i alla fall åkt så länge hon kan minnas. Familjen flyttade till Dalarna när Sanna var tre och hamnade slutligen i Sälen. Sedan dess har hon i stort sett bott i skidbacken.

Tar efter pappa

Som junior var hon otroligt lovande i de traditionella alpina grenarna och det talades till och med om att hon hade chans att ta över tronen efter Anja Pärson. Men hon tröttnade. Det var farten som lockade, och då räckte inte störtloppet till. Pappa Torgny fick henne att prova på speedski.

– Han har själv tävlat, men jag slog hans rekord på 186 km/h när jag var 17 år, det var nog inte helt lätt för honom, ha ha.

Brännskador

I speedski kör skidåkarna rakt nerför en preparerad backe. Med en lång accelerationssträcka kommer de tävlande upp i otroligt höga hastigheter. Det enda som ”skyddar” vid ett eventuellt fall är en millimeter tunn gummidräkt. De som faller får ofta riktigt ruskiga brännskador.

– Förra våren föll jag i 205 km/h. Men jag hade tur och lyckades rulla över på rygg och gled på mitt ryggskydd. Annars hade jag förmodligen bränt mig rejält.

Respekt för fart

Sanna Tidstrand älskar fart och är sällan rädd. Men efter hjärnblödningen i fjol var hon inte så sugen på att ställa sig på skidorna igen, men det gick snabbt över.

– Det är klart att jag har respekt för farten, det måste man ha för att bli bra. Men jag är så totalt fokuserad på nuet när jag tävlar, så jag känner mig faktiskt inte rädd. Allt handlar om psyket, att kunna tänka bort farorna och fokusera på backen, på kroppen och på tävlingen.

Däremot är hon löjligt rädd för småkryp.

– Ja gud ja, jag hatar spindlar och insekter, säger Sanna och skrattar.

Sanna Lundell

Följ ämnen i artikeln