”Ska du ha sommarlov – eller magsår?”
Åsa Erlandson om nojiga föräldrar
Tre föräldrar stod med varsin iPhone vid strandkanten och tokgooglade
”blågröna alger” samtidigt som de ömsom skrek åt sina barn att inte
nudda den grönskimrande sörjan, ömsom krävde att de skulle komma upp.
Lite senare: Tre föräldrar stod med varsin iPhone vid sommarstugan och
tokgooglade ”fästingbett” samtidigt som barnen skrek att de var rädda
för pincetten. Scener ur ett sommarlov, 2011.
Självklart ska man skydda sina barn men någonstans måste man fråga
sig: Ska du ha sommarlov, eller magsår?
I dag vet vi så mycket och kan ta reda på så mycket att man aldrig får
semester från oron.
Samtidigt avskyr jag romantiserandet av hur ”föräldrar gjorde förr”,
det där man brukar hänvisa till med en självanklagande ton när man
känner att man har nojat lite för mycket. ”Föräldrar förr” syftar på
en hääärligt, avslappnad tid då nyfödda bebisar rullades ut i sina
barnvagnar på balkongen i förhoppningen om att grannen skulle höra om
det börjar skrikas medan mamman stack iväg och gjorde ärenden. En tid
då man utan att blinka slängde in sin treåring till den okända,
deprimerade tanten till barnvakt om det behövdes. Inskolning? Hah!
Utvecklingssamtal? Dubbel–hah!!
Nej, det var inte bättre förr. Det var vilda västern.
Men någonstans på vägen slog det över så att man numera inte ens vågar köpa en babykudde utan att researcha den först. Och blir förtvivlad om det inte finns entydiga svar på allting, för vissa rekommenderar ju
platt kudde, andra ingen alls. Gaaaah! Föräldraforumen på nätet är
fulla av frågor som ”Det står att barnet måste väga 3,5 kg men jag
råkade använda babysittern när hon vägde 3,48. Kan ryggen ha tagit
skada?”. En mamma som har en vaccinationstid åt sonen ägnar kvällen år
att förlora sig i statistik: Är risken för biverkningar 1:1000 till
1:10 000 som det står i läkemedelsbibeln Fass? Eller är det 27
drabbade på 3 miljoner som Läkemedelsverket skriver på sin hemsida?
”Hjälp! Jag blir bara mer och mer förvirrad”, skriver hon.
Hur blev det så här? Hur blev vår tids föräldrar så fruktansvärt
osäkra? Jag tror ju verkligen på kunskap men ibland undrar jag om
sammelsuriet av fakta, gissningar och kontraorder kommer att bli vår
föräldraförbannelse.