”Hur tänker en fängelsegroupie?"
Publicerad 2014-11-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag satt och småpratade med en bekant när hon by the way nämnde att hon var älskarinna till en känd mördare. ”Jag saknar honom, vi träffas så sällan”, sa hon. Det blir ju lätt så när någon sitter inne på livstid. När jag hostat färdigt – ”vad SA du, sa du?” – frågade jag om jag fick intervjua henne.
”Aldrig! Då slår hans fru ihjäl mig,” svarade hon. Mördare. Våldtäktsmän. Män som torterat och lemlästat. Men jag fick aldrig svaret på frågan alla ställer sig: Hur tänker en fängelsegroupie?
I stället ringer jag journalisten Jenny Palm som har intervjuat flera av de tyngsta brottslingarna och deras beundrare. Hon spräcker direkt myten om att kvinnorna är blåsta bimbos med för stora moderskänslor som vill ta hand om männen. I stället är det, enligt hennes erfarenheter, tvärtom: Kvinnorna söker efter någon som kan ta hand om dem.
En i deras ögon ”riktig man” som är tuff, spännande oberäknelig och rebellisk. Inte någon Svenssonkille med Ica-kort.
Victoria Larsson, 42, som nu har skrivit en bok om sin tonårscrush på Juha Valjakkala var mycket riktigt ingen Florence Nightingale, utan en arg tonåring med svart läppstift som hatade byn där hon bodde. En bortglömd del av Guds arsle där det inte ens gick att bli av med oskulden. Hon kommer dock inte från ett trasigt hem. Och är kanske därmed ett undantag.
För generellt är det så att kaka söker maka. För på samma sätt som vi lagom tråkiga Ica-kortsinnehavare tänder på varandra, så tror jag att det blir logiskt för en del tjejer som vuxit upp med en trasslig barndom att söka sig till en man med samma erfarenheter. Han förstår henne och blir paradoxalt nog tryggheten i otryggheten. Om han dessutom har karisma, är expert på att manipulera sin omgivning
och får strålglans i medierna – Juha Valjakkala framställdes som en rockstjärna – så blir det inte längre lika konstigt.
Det konstiga är att måttstockarna skiljer sig åt. För medan en man som mördat kan få status i sina kretsar, är en kriminell kvinna helt körd. Förbrukad.
Det är inget jämställdhetsmål att män ska börja tråna utanför Hinseberg. Men det är ett tecken på att att vi döms väldigt olika.