"Jag har startat en samtals- grupp med äggen i kylen"

Malin Wollin

Malin Wollin sympatiserar med Alex Schulman – vill bli förälder igen

Låt mig presentera dagens hack i skivan:

Joachim jag vill ha en bebis. Joachim jag vill ha en bebis. Joachim jag vill ha en bebis. Joachim jag vill ha en bebis. Joachim jag vill ha en bääääääbis.

Joachim vill hellre ha en hund. Barn har vi redan tycker Joachim. Joachim vill ha en hårig valp som slickar sig på sina håriga nötter och äter upp tubsockor som man måste operera bort för tiotusen kronor eftersom nattskott på valpar blir dyrare i längden.

Jag vill vara GRAVID, jag vill bli befruktad, NU, helst igår. Astrid är fem år, Saga är tre. Snart tjuvröker de, skolkar och blir kära i lärarvikarier.

Jag är 28 och blir inte yngre.

Jag vill ha fyra barn innan trettio. Fattar du inte hur bråttom det är Joachim?

Men Joachim vill inte lyssna på det örat. Han vänder sig om i sängen och bläddrar i sin förbannade Illustrerade vetenskap. Tänk så ironiskt att det i just Illustrerad vetenskap stod att läsa att den bästa åldern att bli gravid rent fysiskt är 18. Jag är tio år efter mitt bäst före-datum. Jag är möglig ost Joachim. Jag är klumpig mjölk. Jag är stelnad grädde.

Joachim tycks tro att om en kvinna har fött barn innan så är det en garanti för att man kan föda hur många barn som helst. Att man fungerar.

”Det fanns ju två därinne, då finns det säkert fler”

Jag är så bebisfixerad att jag är på väg förlora förståndet. Jag har startat en samtalsgrupp tillsammans med äggen i kylen. Vi pratar om hur det känns att inte bli befruktad. Jag stoppar in barnens ballonger under kläderna.

”Mamma jag vill också prova!”

”Håll käften unge det här är mammas bebis, jag menar ballong”

Jag är som gjord för att föda barn. Det berättade barnmorskan när jag födde Astrid. Så säger de självklart inte till alla, det förstår man ju. Jag är den bästa föderskan de har sett, förmodligen bäst i hela Sverige. Så hur kan jag förvägra min livmoder detta? Nu är den så gapande tom. Bara hänger där och dinglar i äggstockarna. Sådant slöseri på bra förökningsmaterial.

Men Joachim fortsätter spela svår. Han vill ha fler barn, visst vill han det. Men inte just nu. En annan gång.

När Astrid blev till berättade vi i vecka tolv, precis som de säger att man ska på mödravårdscentralen. När vi väntade Saga berättade vi i vecka 21 eftersom vi skämdes över att skaffa barn så tätt. Nästa bebis ska jag berätta om när det är nattagammalt, som mamma brukar kalla det när en graviditet är färsk.

Snälla, snälla Joachim. Allt ska bli perfekt den här gången. Jag lovar.

Jag lovar att inte inte sova räv på nätterna med den här bebisen. Jag ska inte skrika att jag ”ALDRIG MER VILL KNULLA MED DIG” i förlossningssalen. Jag ska inte tvinga dig att köpa blöjor, till mig. Jag ska inte berätta på fester och middagar att det lät PANG mellan väggarna när jag sprack i snippan.

Allt ska bli bättre med den här bebisen. Bara jag får en. Nu.