”Jag har rensat i vänlistan”
Åsa Erlandson om sexism och inskränkthet på Facebook
Måste man fortsätta vara vänner, bara för att man kände varandra en gång i tiden? Den frågan ställdes på sin spets under en höst som präglades av rasism, homofobi och antifeminism.
Plötsligt dök det upp gamla klasskamrater som man inte hade sett sedan –87 och började försvara Sverigedemokraternas järnrör på ens Facebooksida, ackompanjerat av män som heter typ Ove och som tycker att skämt i stil med ”en kvinna ska studsa mellan knytnäven och spisen” är höjden av humor. Plus den stora massan som ”absolut inte är rasister” och som blir kränkta över att andra människor (minoriteter) blir kränkta – vita, vuxna människor som började lipa över att en tecknad film för barn klipptes ned med fem sekunder.
Gemensamt för detta sorgliga sällskap är noll sjukdomsinsikt: Det är alla vi andra som är ”pk” och ”överkänsliga”, inte de som är inskränkta och plumpa.
Så kom det sig att jag ägnade halva annandagen åt att ”debattera” med mer eller mindre främmande människor på Facebooksidor, kommentarsfält och i mejlen. Eller debatt förresten, scenen påminde mer om två alkisar som sitter på en bänk och yrar om varsin sak oberoende av varandra.
Att försöka bemöta detta mischmasch av vantolkningar, krösamajahistorier och kilometerlånga konspirationsteorier skrivna i versaler är en dåres uppgift. Det var i alla fall så jag kände mig efter några meningslösa timmar och jag avundas kung Sisyfos i den grekiska mytologin som tvingades rulla ett ständigt nedramlande stenblock upp för en kulle – en i jämförelse lätt syssla.
I vanliga fall gillar jag min spretiga vänlista på Facebook. Den är som ett spännande titthål in i främmande världar där det är självklart att köpa glittriga lösnaglar till sin tvååring, äta proteinpulver eller tro på Gud. Alla dem vårdar jag ömt för inget fascinerar mig mer än det jag inte förstår. Men de andra har jag fått nog av – muslimhatarna, homofoberna och smygrasisterna. Det handlar inte om att sätta på sig skygglappar, jag hyser inga förhoppningar om att slippa dem i resten av samhället, men i min egen krets åker de ut. Nytt år, ny vänlista. Tack och hej, vi har nog aldrig gillat varandra ändå, hej då hej då.
Jäklar vad skönt det känns.