”Den sista måltiden ska vara kärleksfull”

Glöm begravningar med tradition – nu vill vi lämna livet med stil

Hon är bara 35 – men Alice Brax har redan ­bestämt vad gästerna ska få äta på hennes ­begravning.

Ekologiska fläskkotletter, potatismos, ärtor – och en maxad chokladtårta.

– Ingen ska gå hungrig därifrån, säger hon.

Alice Brax är kock och journalist. Hon har alltid varit fascinerad av mat, men att döden blandades med matkastrullerna – det intresset har vuxit fram de senaste två-tre åren.

– Jag var på Göteborgs filmfestival och såg ”Den sista måltiden”. Då började jag fundera över begravningsmat. Jag skriver ofta om mat, som ju inte är ett så provocerande ämne. Men mat och död, det är mer tabubelagt. Och jag hade väl behov av att hitta något bråkigt ämne, förklarar hon.

Allt fler vill ha kontroll

Hon kallar måltiden för amerikansk ”comfort food”.

– Tröstande mat. Långkok där maten är mjuk i smaken och fet. Det ska vara kärleksfull mat som får mig själv på bra humör. Det vill jag även ge till mina vänner.

När maten tillagas på ­restaurang Mississippi Inn i Stockholm berättar ägaren om en man som hade provsmakat sin egen begravningsmeny innan han dog. Även vinerna var noga utvalda.

Begravningsentreprenörer vittnar om trenden: allt fler vill ha kontroll och göra stunden mer festbetonad. Ute är tunga, sorgtyngda ceremonier – nu är det livet som ska firas.

Resten ska vara enkelt

Förutom den specificerade maten vill Alice ha resten så enkelt som möjligt.

Ingen konstig dukning eller märklig kista:

– Det säger inte så mycket om en människa som mat gör.

– Jag skulle vilja att folk tänker mer på döden. Jag blir orolig när folk säger ”om” jag ska dö i stället för ”när”. Vi kommer ju alla att dö.

Är du rädd för den stunden?

– Ja, lite. Jag är rädd för att jag inte har hunnit med allt som jag vill. Och om det är för tidigt i förhållande till hur gammalt ens barn är. Men sen jag blev mamma har jag haft mindre tid att tänka på döden.