”Jag rövade bort Björn redan som 3-åring”

Ida träffade sin gamla barndomkompis och blev kär. 10 år senare lever de som gifta.

helskärm

De lekte som barn, möttes igen som tonåringar och gifte sig som vuxna.

Visst känns det nästan förutbestämt att Ida och Björn Hjortsten skulle få varandra? 

– Ja, det känns lite som ödet, säger Ida.

Stensund, midsommar 1987: Den kortklippta flickan tog den blonda pojken i handen. ”Kom, jag ska visa dig vetefälten”. De ålade sig under de vuxnas armar, sprang över ängen och fortsatte på den lilla stigen. Ida visste precis hur man gjorde för att komma dit.

– Visst är det en fin start att röva bort den man är kär i säger Ida och ler. Våra föräldrar blev ju jätteoroliga när de märkte att vi var försvunna, men vi var bara glada att få vara för oss själva.

Björn och Ida var tre år gamla och lekte hela den sommaren. De badade vid klipporna, spelade boll och åt glass.

12 år gick

Vi sitter i köket i parets nyinköpta radhus i Stockholm. På bordet brinner stearinljus och lågorna reflekteras i guldringarna som blänker på bådas fingrar. För de två lekkamraterna glömde aldrig varandra. Men efter den sommaren skulle det dröja tolv år tills de sågs igen.

På Stensund hade firandet redan börjat, några barn hoppade ”Små grodorna” och en kvinna i folkdräkt sålde kaffe och bulle för en tia. Ida var 15 år och hade midsommarkrans i håret, utsvängda jeans och kofta. Björn såg henne precis när han hjälpt till att resa midsommarstången mot den klarblå himlen.

– Jag kommer ihåg att mamma pekade ut Ida och berättade att jag lekt med henne som liten. Jag tyckte att hon hade blivit jättesöt, säger Björn.

Kvällen blev kylig och snart satt Ida och Björn mitt emot varandra i en husvagn och spelade kort. Timmarna flög iväg med kubbspel som höll på halva natten.

– Vi blev myggbitna som bara den, kommer du ihåg?

Björn nickar. Han var nog mer intresserad än han ville erkänna den där midsommaraftonen. Ida hade nämligen kille i Stockholm så någon riktig stöt gick inte att lägga in. När de skildes åt var det med ett löfte om att inte låta det gå tolv år den här gången.

Sommarkärlek

Ett år gick och nästa midsommar på Stensund träffades de igen. Båda var singlar, kvällen var ljus och den slutade i ett tält med en kyss. När deras föräldrar några dagar senare fick se tonåringarna komma gående hand i hand var det ingen som blev förvånad.

– Äh, jag tror de hade räknat lite med det. Eller hoppats i alla fall, säger Björn med ett snett leende.

De bodde på varsin sida om Stockholm men de sågs i stan, gick på bio, promenerade och fikade. Kärleken höll i sig hela sommaren. Och faktiskt bra mycket längre än så.

– Det var som en sommarförälskelse som aldrig tog slut, och nu sitter vi här tio år senare. Björn var min första stora kärlek och han kommer bli den sista också, säger Ida.

Allt tillsammans

Det låter så enkelt och självklart när hon säger det. Det märks att de känner varandra väl, under de tio åren de varit tillsammans har de blivit vuxna, tagit studenten och körkort, flyttat hemifrån tillsammans och valt vad de ska göra med sina liv. Det har varit många stora beslut, men ett av de största fattade de i somras. Den 24 juli gifte sig Björn och Ida på platsen som förde dem samman, där de lekte som tre-åringar och kysstes som femtonåringar.

Molnen hängde tunga och mörka över Stensund den dagen, men båda är överens om att bröllopet trots regn inte kunde blivit mer perfekt. Lite regn i brudkronan sägs ju dessutom betyda tur.

Men paret tror inte att det var enbart tur som förde dem samman.

– Det känns lite som om det var ödet, att det var förutbestämt att vi skulle bli ihop, säger Ida och Björn nickar.