”De skapar sig ett hatarliv”
Åsa Erlandson: Låt nätets träsktroll begravas i sin egen dy
Näthatarna spyr över damlaget i fotboll. Förbundskapten Pia Sundhage struntar i det eftersom både hon och laget har viktigare saker att tänka på. Det gör hon helt rätt i. Låt nätets träsktroll begravas i sin egen dy.
Jag minns när jag för första gången mötte dem själv: anonyma män som ensamma på sin kammare använder internet för att avreagera sig efter ett helt liv av egna, misslyckade relationer. För det spelar ingen roll om du spelar fotboll eller skriver en krönika om att det är bra med pappaledighet, trollen vaknar till liv. Dessa low lifes kokar eftersom de känner att ingen lyssnar på dem (vilket är helt korrekt). Med datorns hjälp får de en chans att nå ut, och hitta varandra.
Det var en smärre chock att 37 år gammal upptäcka att sådana män finns, efter att ha gått runt hela livet och bara ha mött schyssta och vettiga. Jag hade aldrig sett kloakråttorna förut.
Så medan vi andra sköter våra jobb, träffar vår familj och våra vänner (eller spelar fotboll), lever dessa homofober/kvinnohatare/rasister ut sina egna misslyckanden. Ironiskt nog med det skrivna ordet som verktyg, eftersom det sannerligen inte är deras bästa gren. ”Jävla femminist!”, ”skicka hem alla flycktingar”, ”bögasen ta tvåan så äckel fy fan”. De har inga liv, därför skapar de sig ett hatarliv på nätet och ockuperar kommentarsfält och Twitterflöden vilket ger en illusion av att de är många fler än vad de faktiskt är.
Att titta in där är att ramlar ner i en slags Alice i underlandet–värld där det skruvade är normalt. Det gäller att komma ihåg det när man börjar tappa hoppet om mänskligheten.
Därför blir jag så glad när jag ibland får mejl från någon Markus/Linus/Peter som skriver så här: ”Hej Åsa! Jag håller inte alltid med dig i vad du skriver och har aldrig förr skrivit till en journalist. Men jag gillar att du står upp för dina åsikter och argumenterar för dem. I dag kan jag tänka mig att det brinner i din inkorg så jag vill bara hälsa att vi vettiga är i majoritet. Glöm inte det.”
Och därför blir jag så glad när damlandslaget har en ledare som fokuserar på rätt saker och skapar ett lag där spelarna stöttar varandra och har en gemenskap.
Hatarna däremot – har ingenting.