”Jag fick allt jag drömt om men hade inget att leva för”
På dagis sa barnen att hon hade rullats i bajs och lärarna i skolan förväntade sig ingen prestation – hon var ju invandrarunge. Golnaz insåg snabbt att skulle hon bli något, måste hon vara bättre än alla andra. Hon måste vara bäst. Tio år senare är hon kårordförande på Handelshögskolan och kniper toppjobb efter toppjobb. Sedan kommer kraschen.
Framgång var det enda som räknades – tills hennes kropp sa ifrån
Golnaz Hashemzadeh var tre år när hon kom till Sverige.