”Jäkla underbara skitdagis”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-08-16
Malin Wollin om hatkärleken till förskolan
Så var sommaren slut, en gång till. När den precis hade börjat. Jag vet inte hur andra har det, men jag har haft mina barn hemma heeeela sommaren. Jag skulle vara en sån där god mor och ta hem barnen tidigt och lämna tillbaka dem sent. Åh gode gud vad jag ångrar det. Hela sommaren har vi suttit och glott på regnet i Nalle Puh-poolen som en gästande kattjävel tassade fram och perforerade i ett utdraget pyyyyyys.
Men nu är det slut på sommartortyren. Nu har originalfröknarna återvänt till sina avdelningar. Allt är som vanligt. Förutom vädret då som är det mest tropiska sedan 1376.
Och så blir det då äntligen måndag morgon. Första dagisdagen. Första lämningen.
Och ingenting har förändrats. Trots att jag många gånger har varit sugen på att hämta en stor spade och skyffla in dem på dagis. Det är alltid lite jobbigt. Det svider alltid lite i mitt mammahjärta.
Jag har blivit den där beklämmande mamman som vänder sig om arton gånger. Som inte fattar.
Barnen försvinner in som oljade pilar. In till kompisarna, ner med fingrarna i lera eller in i kuddrummet. Kvar står jag och nu kan förnedringen börja.
”Jag går nu!” ”Då går jag nu!” ”Nu går jag till jobbet!” ”Nu är halva min kropp ut genom dörren!” ”Nu är jag snart på parkeringen!” ”Nu sitter jag här i bilen och vrider om nyckeln!” ”Sista chansen nu om du vill ha en kram av mamma”
På golvet sitter personalen och ler, medan de tänker; ”Gå nu sabla apa, du får ingen kram eller puss. Du får inte ens en blick. Jäkla losermamma vars ungar inte bryr sig”
Usch, tänker de så?
Man vill ju att det ska vara lite ledsamt. Visst, vi tycker det är så skönt när sommaren är slut och dagis tar över där vår uppfostran gått åt helltown. Men barnen de ska ju sakna oss, hänga i benen, böna lite.
Men de flesta barn gör inte det. Dagis är tillflykten. Här bjuds det ordning och reda. Mat på fasta tider i stället för ”Har vi ätit middag idag eller var det igår?” Rutiner istället för ”Kan vi inte prova något nytt idag, gå och lägga sig klockan FEM eftersom mamma och pappa får grillgäster” Kompisar istället för ”Har Nemo hakat upp sig igen, ni har ju bara sett den sjuhundra gånger, ja, det är det jag säger, det är ingen kvatlitet på grejerna nu för tiden”
Barn älskar dagis och vi älskar också dagis. Och vi vill att de ska tycka om dagis, det ska bara vara lite hemskt också. Så att inte underbra Lena med trolldegen eller mjuka Kerstin med sagoläsarrösten vinner över deras hjärtan när vi kommer och hämtar. Vi står där och trugar trugar trugar. Väser genom tänderna. Mumlar kodade hot.
Och till slut så kommer de med hem.
Och i samma sekund vi stänger dörren bakom oss:
”När får vi gå till dagis?”
Jäkla underbara skitdagis, I love you"