”Nu kan jag förfalla i frid”
Åsa om hälsningen till sambon
35–åringar slutar snegla på andra. Vid den åldern är man äntligen nöjd
med sig själv, enligt en ny undersökning. Det låter ju bra – bortsett
från att det inte är sant. Vi är inte nöjda. Vi slutar kämpa emot. Det
är en jäkla skillnad.
Alltså: Allt är bra med att bli äldre. Allt. Livet blir bara bättre
för man slipper få ett helt år förstört för att man råkade blunda på
skolfotot, slipper stå svarslös när någon tafsar (det händer inte
längre) och världen runt omkring börjar äntligen kretsa kring fler
människor än en själv. Man slipper sitta på McDonalds i timmar och
dela på en liten pommes frites eftersom man inte har några pengar
eller någonstans att vara och det är tillåtet att banga en fest och
vara riktigt, riktigt tråkig. Om man vill.
Jag kommer bara på en enda sak som suger med att bli äldre och det är
att kroppen också blir det. Den insikten finns det olika sätt att
tackla. En del skaffar anknäbb och lösnaglar, många bantar, andra
tränar, vissa gör alltihop. Själv högg jag tag i en proffsfotograf och
en superstylist och gav dem en uppgift: ”Ljug så mycket det går!”
Sedan gick vi in i en studio och öste på med smink, ljus, fläktar och
photoshop och skapade ett kick ass–fotoalbum som jag gav till min
sambo med orden: ”Nu kan jag förfalla i frid.”
Vid 35 slutar man snegla på andra för man inser att det inte är någon
idé längre. Ingen idé att HÅLLA PÅ en massa och mecka runt med
spännande frisyrer, dieter och knasiga kläder. Men det beror inte på
att man har förlikat sig med att se ut som en luffare med sälkropp,
utan det beror på att man äntligen har insett att man inte blir så
mycket nöjdare för det. Eller snyggare heller, för den delen. En
17–åring ligger tusen gånger närmare skönhetsidealet men vad hjälper
det när självförtroendet inte hänger med. Hon är skitsnygg men inte
nöjd - för hon sneglar på andra.