”Jag är ganska oglamourös”

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-12

I Melodifestivalen vänjer sig Christine Meltzer Lind vid glitter och glam

En actionhjälte, en tjejfavorit och en röd gubbe av tyg. Det är männen i Christine Meltzer Linds liv just nu.

Men när programledaren för årets stora schlagerschabrak tar ledigt står den egna familjen i fokus.

– Jag är en lagspelare, säger hon till Söndag.

Redan nu vill jag be om ursäkt för gårdagens premiär.

Tittade Christine Meltzer Lind, 35, konstant in i fel kamera? Eller trampade hon ner kjolen på väg upp på scenen? Fick blackout och stirrade blint på manuskorten som i hypnos?

Felet är mitt. Jag drog nämligen upp det här med Dronken.

Dronken är Christines ”maskot”. En röd liten gubbe, i tyg, som måste vara med under hennes scenframträdanden. Annars går allt åt helvete.

– Det är en tvångstanke. Han kan ligga i en väska, vara på hotellet, bara han är med. Jag har vissa såna där grejer för mig. När jag flyger, till exempel, har jag alltid en sak med mig. Men om jag berättar vad fungerar inte funktionen, säger Christine till Söndag.

– Melodifestivalen har väl skitit sig nu, tillägger hon.

Nervositeten får vänta

Nerverna är trots allt stabila. Även om sexveckorsprojektet med att leda Sveriges största schlagerkalas precis har snurrat igång.

– Jag är ganska bra på att skjuta upp saker. Det kan jag även göra med känslor, som nervositet.

Självaste Melodifestivalen, tävlingen som programledaren – ett hängivet fan – spelat in sedan 1985. De tidiga kassetterna fungerade som manual när Christine härmade både artister och programledare. Kikki Danielsson, Herreys, Carola. Och en härmapa är hon ju som bekant fortfarande. Ingen i landet har väl undgått hennes imitationer i ”Hey Baberiba”. Några av de artister som fått av sleven är Pernilla Wahlgren (som Christine gav hamsterröst och sidbena) och Darin Zanyar (som en kartig småpojke i komediennens tappning), båda aktuella i årets Melodifestival.

Någon som blivit stött?

– Jag förstår ju att jag är på ett minfält nu. Men nej, inte som de berättat i alla fall. Ofta gör jag ju dem jag gillar. De är härliga! Och därför roliga att imitera.

Att slå tillbaka är dessutom fånigt enkelt menar hon.

– Det är bara att sätta på sig en blond krullig peruk, stora tänder och flaxa med händerna, säger hon och skrattar under de dinglande klasarna av lockar.

Håret har blivit något av ett signum.

–?För några år sedan höll jag på och försökte platta det, men sånt tar ju tid. Då när alla skulle ha platt Jennifer Aniston-hår. Men var det fuktigt ute krusades det igen.

Teaterskolad reporter

Plattången är en av karriärens tidiga milstolpar. Sedan utbildningen på Calle Flygares teaterskola har Christine lett barnprogram, ”Popstars” på Kanal 5 och varit resereporter på TV4. Och samtidigt lyckats fortsätta en parallell bana som skådis (”Ett gott parti” och ”The Producers – Det våras för Hitler” bland annat). Ett stort kliv sedan tv-debuten som 20-åring då hon och klasskompisen David Hellenius försökte sälja in ett barnprogram - och hamnade på scenen. Dock inte samtidigt.

– Han blev programledaren. Jag publikuppvärmaren. 120 stycken barn fanns i publiken och jag ville vara ambitiös. Varje dag försökte jag lära mig namnen på alla barnen. Varje dag kom 120 stycken nya. Det var helt galet.

Erfaren till tänderna. Ändå klassar hon sig som en ganska blyg viol.

– Jag är en lagspelare, vilket kanske tyder på feghet. Men det har jag varit sen jag var liten. Spelat fotboll, innebandy. Man kan ge och ta om man är tillsammans. Jag tror att jag stöttas av det, man delar på nåt. Därför är jag så jäkla imponerad av alla ståuppare. Som är helt ensamma och är jätteroliga.

Vore det otänkbart för dig att göra en Petra Mede och leda kalaset ensam?

– Jag vet inte. Det skulle vara betydligt läskigare. Samtidigt är det svårare att vara fler för man ska bolla allt, det måste finnas en dynamik för att det ska funka. Ett lag som är sammansvetsat är det bästa. Jag har haft tur och jobbat med de jag gillat.

De gamla vapendragarna David Hellenius och Peter Magnusson är i dagsläget utbytta mot veteraner av annan sort; Måns Zelmerlöw och Dolph Lundgren. Vilka får betyget ”helt underbara” av Christine. Men bäst trivs hon med sitt privata lilla team. Familjen.

– Min familj är den fasta punkten. Vilket gör att allt annat bara blir roliga bonusgrejer.

Ordning eller reda

Under intervjun sitter Christine med dubbla kjolar. Morgonens plåtning i rödmönstrat sticker fram under ombytet till vår fotografering, en vit tunika. Schemat är hektiskt nu.

– Jag är inte organiserad. Jo, kanske i kaoset på nåt vis. Men jag måste ha kollen, veta exakt vad jag ska göra när jag går upp på scen. Jag har fokus.

Till sin hjälp att hålla ordning har programledaren sin agent Niclas Lind, som lediga stunder även agerar make. Planen är att han är med på schlagertåget under vissa helger – då barnen bor hos mor och farföräldrar.

Hur funkar det att hålla isär rollerna?

– Inga problem alls. Han har hand om en massa olika artister, vi jobbar väldigt sällan ihop faktiskt. Nu gör vi det och det är toppen. Då får vi mer tid att ses.

Vardagen är något Christine, som beskriver sig själv som ”rastlös”, försöker att undvika.

– Jag försöker att inte ha vardag, jag tycker att den är jättetråkig, och jag älskar att resa. Det behöver inte vara långt, det räcker med att åka en timme utanför stan ibland, bara det blir lite ombyte. Bort från det vanliga. ”Falukorv till middag eller inte…”

– För barn är rutiner det bästa, och jag sätter dem först såklart. Men så länge man själv är närvarande spelar det ingen roll om vi bor i en skokartong. Vi kan ta med Bamsespelet, så blir jag nöjd för att vi inte är hemma och de har med sig sin rutin.

Rollen som sig själv

Alla delfinaler kan nog mätta behovet av tågräls. Och den här gången är publikhavet redan uppvärmt när det är dags för Christines entré. Med munnen tom på löständer, näsan fri från mustaschklister. I stället är det stass och glitter som gäller.

– Jag är ganska oglamourös av mig, så det ska bli himla roligt. Att någon ska sminka mig för att göra mig så fin som möjligt. Få ha en klänning som jag tycker om, inte för att jag ska se ut som någon annan. När det är Melodifestival ska det vara glamour, det ska glittra, gärna lite för mycket. Jag får jobba med det. Eftersom det är då jag känner mig utklädd.

Och hon är helt beredd på att folk kommer tycka. Att hon är för smal. För fin. För ful. För rolig. För tråkig. För bra.

– Det är ju meningen. Det gör jag också i soffan. Och vadå, jorden snurrar sitt varv ändå. Det är inte hela världen. Jag är där för att göra ett jobb, inte bli bedömd huruvida min stortå är för stor eller för liten. Jag ska bara försöka ha så roligt som möjligt.

Christine Meltzer Lind

Ålder: 35. Familj: Gift med Niclas Lind, två barn.

Bor: Stockholm.

Yrke: Programledare och skådespelerska.

Aktuell: Leder ”Melodifestivalen” i SVT tillsammans med Dolph Lundgren och Måns Zelmerlöw.

Karriär: Programledare för tv-programmen ”Lattjo lajban”, ”Popstars”, ”Singel” och ”När och fjärran”. Var medlem i den populära Hey Baberiba-trion.

6 snabba frågor

Bästa schlagernumret genom tiderna?

– Hjälp, det är många. Men Pernilla Wahlgrens ”Piccadilly Circus”från 1985 är en tidig favorit. Hon var så cool!

Programledare som du inspireras av?

– Svårt. Jag plockar nog lite av alla.

Vad sjunger du i duschen?

– Schlager.

Filmer med Dolph som du sett?

– Rocky IV.

Vilken artist är mest tacksam att imitera?

– Det växlar från vecka till vecka.

Vad gör du lediga dagar?

– Hänger med familjen.