”Zombietrötta, halsontiga & döva vacklar vi till jobbet”
Åsa Erlandson: Sluta skälla på snoriga småbarnsföräldrar
Höstens första våg av dunderförkylningar är här, särskilt bland oss småbarnsföräldrar. Zombietrötta (barnen har hostat hela natten), halsontiga (vi är så klart smittade) och döva (snor i hela skallen) vacklar vi iväg till jobbet. Tror ni att vi hyllas som hjältar? Tror ni att röda mattan rullas ut för oss på busshållplatsen, främmande reser sig leende från sina säten och lämnar rum, och att kollegerna kommer med nybryggt kaffe och det godaste ur fruktkorgen? För att vi faktiskt kom in i dag – trots att vi är döende.
Nej, vi får skit. Behandlas som paria. Kallas ”egoister” som borde ”skämmas”. Hallå alla som skäller på snoriga småbarnsföräldrar som jobbar – utan oss stannar Sverige. I alla fall oktober–april.
Det är nämligen så länge som förkylningen varar varje år. När andra kan svara på frågan ”Är du frisk nu?” tvingas vi tänka efter och sedan skaka på huvudet, för den första snorforsen hinner knappt ebba ut förrän den andra hakar i. Det är ett enda pågående kontinuum. Och skulle man göra som alla smitträdda säger, ”stanna hemma tills du är frisk”, innebär det att vi ses till påsk. Framför allt skulle det innebära missade deadlines, jobb som lassas över på arbetskamraterna
och att försörjas av Försäkringskassan (er) halva året. ”Egoister”? Hör mitt flatflabb.
Vi har till och med valt en superfin liten förskola som städas pedantiskt varje dag och där barnen är ute mycket, för att hålla virusen borta. Men vad hjälper det när barnens storasyskon går i en jätteskola och släpar hem allt från hårlöss till vinterkräksjuka och förkylningar.
Resultatet blir att snoriga småbarnsföräldrar så här års ägnar sina liv åt att slå knut på sig själva för att få dygnet att gå ihop. Pusslar med halva vabb– och jobbdagar och betar av inkorgen i ilfart på kvällen när barnen somnat. Det gäller att vara snabb, för snart vaknar de igen – ledsna och hostiga.
Så skäll inte på snoriga småbarnsföräldrar som går till jobbet. Ge dem en uppmuntrande klapp på axeln istället – eller bidra till förändring och låt dem stanna hemma utan gnäll. Själv skulle jag älska att bara behöva jobba halva året.