”Vi fick Max – tack vare provröret”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-30
De längtade efter ljudet av små fötter och drömde om storfamilj. Men besvikelsen var total varje månad: det blev inga barn. Provrörsbefruktning blev räddningen.
– Jag kände bara ren lycka. Det är helt häftigt att det funkar, säger Emilia, numera tvåbarnsmamma.
Familjen Johansson har blivit dubbel så stor – på bara fyra år.
– Det är rena drömmen att vi fick två killar, säger Emilia Johansson, 33, samtidigt som hon sätter sig i soffan och börjar amma. Minstingen Max, som hunnit bli fem veckor gammal, gnyr belåtet. I bakgrunden tittar storbror Markus, 4, på barnprogram.
Emilia och maken Niclas träffades på gymnasiet och har alltid drömt om många barn. Men när de väl började försöka hände ingenting. Tiden gick och varje månad när mensen kom var besvikelsen total.
– Vi blev så ledsna när jag inte blev gravid. Vi försökte att inte tänka så, men det gör man ju ändå.
De försökte, hoppades, men möttes av motgång på motgång. Efter två år av väntan bestämde de sig för att göra en fertilitetsutredning och den visade att Niclas spermier var av dålig kvalitet. Bara någon enstaka procent av hans spermier var livsdugliga.
– Läkarna sa: ”Det kan ju bli ett barn, men era chanser är rätt små.” Det lät inte så positivt direkt.
Total förvirring
De erbjöds provrörsbefruktning, IVF, och en karusell av provtagningar och tester drog igång. Men precis där hände något. Emilia började plötsligt må illa på morgnarna och kände sig fruktansvärt trött. De vågade knappt hoppas, men alla tecken pekade på att Emilia mot alla odds ändå lyckats bli gravid.
De minns perioden med total förvirring, och när Emilia gjorde ett graviditetstest uppenbarade sig ett tydligt plus på stickan.
– Jag blev väldigt chockad och väldigt glad. Vi kallar Markus för mirakelpojken – och det gör vår barnmorska också.
Graviditeten blev dock en mardröm. Emilia kräktes dygnet runt och låg inlagd på sjukhuset för uttorkning i flera omgångar. Hon bestämde sig för att aldrig göra om det. Men så föddes Markus och efter ett en tid började paret längta efter ett syskon.
Stolt storebror
Också denna gång gick två långa år utan att något hände. Men istället för att vänta på att ödet skulle rycka in, så beslöt de att testa provrörsbefruktning.
De tog kontakt med Curakliniken i Malmö och med lite läkarhjälp planterades Niclas spermier in i Emilias ägg.
Efter första försöket var hon gravid.
– Jag kände bara ren lycka. Men vi har skrattat åt att Max faktiskt låg i den där lilla burken som Niclas hade på kliniken. Det är helt otroligt. Jag mådde också mycket bättre andra gången.
Hemligheter är inget för Emilia och Niclas och de har valt att berätta om sina svårigheter för släkt och vänner.
– Det är inget konstigt utan helt naturligt. Vi berättade direkt för Markus att vi var tvungna att ha lite hjälp för att få en bebis. Då grät han och sa att han inte ville ha syskon.
Men i takt med att magen växte började också Markus längta. Han var ofta framme och klappade på magen och nu får man leta efter en stoltare och gladare storebror.
Och när Max blir tillräckligt stor för att förstå, ska han självklart få veta hur han blev till.
– Jag tror det kommer ge sig, det är ju inget underligt. Men ändå helt fantastisk, säger Emilia.
”Försök i ett år innan ni söker läkarhjälp”
Tre frågor till Jan Holte, fertilitetsläkare vid Carl von Linnékliniken i Uppsala.
Hur går en IVF-behandling till?
– Via hormoner stimulerar vi kroppen i ett par veckor så att flera ägg bildas och när de mognat tar vi ut dem. När vi fått ut äggen befruktar vi dem med mannens spermier. Är spermierna få eller av dålig kvalitet görs i stället så kallad mikroinjektion med en spermie per ägg. Återföring av de befruktade äggen sker i regel två dagar senare, därefter tar kvinnan en avslutande hormonmedicinering. Efter cirka tre veckor kan hon göra ett graviditetstest.
För vilka fungerar provrörsbefruktning?
– För friska personer i fertil ålder. Det fungerar tyvärr inte när äggkvalitén är för dålig, och när kvinnan fyllt 40 är det inte så många som lyckas. Man ska minnas att IVF inte är konstgjord, utan assisterad befruktning och därför följer den vanliga fruktsamheten.
Hur länge ska man vänta innan man gör en fertilitetsutredning?
– I princip ett år. Först måste man visa att man verkligen har ett problem. De flesta, cirka 85 procent av paren under 37 år, brukar bli gravida på naturlig väg inom ett år.
30 år sedan första IVF-barnet
Den 25 juli 1978 föddes världens första provrörsbarn, Louise Joy Brown, i Stor- britannien. Föräldrarna Lesley och John hade försökt få barn i nio år utan att lyckas. Läkarna kunde inte hjälpa dem och deras sista chans var gynekologen Patrik Steptoe, som länge forskat på området tillsammans med fysiologen Robert Edwards. Den 10 november 1977 genomgick Lesley provrörsbefruktningen. Tack vare laparoskopi och effektiv hormonbehandling föddes världens första IVF-barn nio månader senare.
Därefter har hittills uppskattningsvis 2,4 miljoner barn kommit till på detta sätt. I Sverige föddes det första IVF-barnet i Göteborg 1982.