"Bebischocka dig själv!"

Malin Wollin

Malin Wollin: Sära på låren och föd ett barn.

Det gör ont att föda barn. Det gör så vansinnigt ont. Det gör ondare än spik i foten med salpetersyra på. Folk brukar jämföra det med att skita ut en vattenmelon men det är felaktigt. Vattenmeloner har inte axlar.

Det river verkligen satan att föda barn. Det gör så ont att man ber för sitt liv, ropar på mamma och skriker könsord till den man älskar.

Och det är skrämmande att föda barn.

Man är rädd för att spricka i analen, att inte kunna gå, sitta, bajsa eller ha samlag någonsin igen. Att man ska framleva sina dagar med en kratersnippa. Så är det ju alltså inte. Ni anar inte vad vårdpersonal kan göra med lite nål och tråd nu för tiden.

När Astrid föddes för fem år sedan var jag tjugotre. Hon föddes en månad för tidigt så jag hade inte en chans att vara beredd. Det är förresten ett bra tips; att överraska sig själv. Föd barn när du minst anar, bebischocka dig själv. Astrid kom så tidigt och fort att jag inte hann bli rädd. När jag skulle föda Saga i Göteborg var jag inte heller beredd. Det var fyra dagar kvar till beräknat datum och jag satt och tittade på Örgryte mot Kalmar FF på Gamla Ullevi när jag öppnade mig.

Mycket hade jag tänkt under min andra graviditet men en sak visste jag säkert; jag skulle inte vara rädd. Så blev det emellertid inte. Jag blev livrädd. För det finns en avgörande skillnad mellan att föda första och andra barnet; man vet hur sabla ont det gör.

Jag drog omkull droppställ och ställde till med scener i sjukhuskorridoren. ”JAG TROR ATT MIN URINBLÅSA SPRÄNGS”

Jag var så rädd. Jag kommer dö, nu går min livmoder sönder. Jag trasas sönder inuti. Så här får det inte gå till, tänkte jag för mig själv. Raskens Ida, hon hade inget val. Hon födde sina ungar i ladugården och mockade sedan ut efterbörden på gödselstacken. Jag kräver modern vård och en garanti på att jag inte dör. Är det för mycket begärt?

Var rädd, ta in rädslan, omfamna den. Men lämna den inte därhän. Förlossningar är det bästa som finns. Efteråt.

Du kommer med stor sannolikhet inte att dö. Det händer nästan aldrig.

Och det händer garanterat bara en gång per person.

Så ta det piano. Sära på låren och föd ett barn.