”Jag tror på att skicka nya sms istället”
Åsa Erlandson vågar inte spara kärleken på väggen
Ett sovrum fyllt med sms på väggarna? Då klistrar jag hellre upp mina föräldrars mörklila medaljongtapeter (som på 80-talet fick mig att vägra ta hem kompisar, av stilskam).
Sångfåglarna Helene och Glenn har gjort en tapet av kärleks-messen som de skickade till varandra i början. Hur vågar de? Jag blir full av frågor. Vad gör man till exempel:
När den ene har köpt elgitarrer för matpengarna och man börjar bråka så mycket att man bara vill strypa varandra. River väggarna?
När barnen blivit så stora att de kan läsa? Eller ännu värre, när deras tonåriga kompisar dräller in och förfestar med öl och högläsning: "Din röst är varm och hes som mörk, smältchokladfudgekaramell." "Min inre gudinna dansar salsa och vickar på höfterna". "Jag kan nästan höra ditt sfinx-liknande leende över telefonen." (Obs! Detta är inte Helene och Glenn. Det är citat från det som anses vara en jättebra sexbok, "50 shades".)
När man vill flytta? En sak är säker. När lägenheten läggs ut på nätet för försäljning kommer du inte få någon budgivning - men 10 000 delningar på Facebook.
Visst är det sorgligt att allt har blivit förgängligt. Våra ungar kommer inte gå upp på vinden när vi dör och hitta en försluten låda som de öppnar och sedan blir sittandes med i timmar: Mamma och pappas kärleksbrev! Numera messar och mejlar och chattar som vi tokar när vi
är nykära och allt försvinner ut i rymden. Bara handläggarna på FRA kan läsa, till ingen nytta.
Men jag tror ändå inte på att spara kärleken på väggen, eller ens smacka upp den på sin Facebookwall.
Jag tror på att skicka nya sms till varandra.