”Orkar inte vara hennes psykolog”

Läsarens dilemma: ”Hon ringer på i tid och otid”

De fann varandra som nyskilda väninnor, men nu vill grannen umgås i tid och otid. 

Siska har fått nog, men hur säger man sådant utan att såra?

– Hon måste sluta ta hand om grannens känslor, tycker Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.

helskärm

Hur mår du? Hur känns det? Kan jag göra något för dig?

– Ibland blir vi kvinnor emotionella managers till varandra lite för ofta, säger Eva Rusz. 

Hon uppfattar det som att även Siska har tagit på sig denna roll i sin relation med grannen. Och det är lätt hänt, menar hon.

– Kvinnor uppfostras till att vara mer omvårdande än män. Gränserna kan lätt bli diffusa innan man upptäcker att det har gått för långt. Plötsligt upptäcker man att vänskapsrelationen har förvandlats till en stödrelation, säger hon.

I årtusenden har det fallit på kvinnans lott att ta ansvar för vård av hem och barn. Även om tiderna har förändrats, är det lätt falla tillbaks i den omhändertagande rollen – inte minst när det gäller känslor och relationer. 

– Vi kvinnor tror ofta att vi måste ta ansvar för att vårda våra väninnor också, reda ut deras problem och engagera oss i deras svårigheter. Det ansvaret har vi inte, säger Eva Rusz.

Men hon förstår Siskas dilemma. 

– De har knutit an till varandra och Siska har blivit en viktig person i grannens liv. 

För att skapa ett större svängrum, måste Siska öva sig på att sätta gränser.

– Hon får begränsa sin Florence Nightingale-reflex att vårda, lyssna och finnas där så fort grannen behöver stöd, säger Eva Rusz och fortsätter:

– Istället ska hon säga rakt ut: "Jag har inte tid att umgås så ofta som du önskar. Från och med nu kan vi inte träffas lika tätt som förut."

Om grannen vägrar acceptera läget gäller det för Siska att vara konsekvent och tydlig.

Enligt Eva Rusz skapar man förändring enbart genom att upprepa ett beteende till dess att budskapet går fram.

Om grannen tar illa upp och börjar skuldbelägga Siska, ska hon undvika att gå in i en diskussion. Hon behöver inte ha dåligt samvete för att hon sätter en gräns.

– Man kan inte ta ansvar för andras reaktioner, bara för sina egna beteenden, säger Eva Rusz.

Diskutera i kommentarerna nedan – vad tycker du Siska ska göra?