Hennes hit gav – en äkta make

I över 60 veckor har Miss Li och Lars Winnerbäck förklarat hur mycket de älskar varandra i dunderhiten ”Om du lämnade mig nu” på Svensktoppen. Men det är en annan man som är Miss Lis riktiga kärlek.

– Jag fick honom till slut, berättar hon för Söndags Tore S Börjesson. Och hur bar hon sig åt för att få honom att förstå? Hon skrev en låt till honom, förstås.

Det är inte som höjdhopp. Det förs ingen statistik i ämnet. Men tills nån bevisar motsatsen påstår jag ändå att det svenska rekordet i att få låtar skrivna till sig innehas av Linda ”Miss Li” Carlssons make. Det kommer fram när jag frågar varför det i varenda artikel om henne nämns att hon har en make men aldrig vad denne man hon är gift med heter.

— Det är hemligt men… Det var honom jag hade i tankarna när jag skrev ”Oh boy”, säger hon.

Make me swirl

like a tiny little pearl

I will patiently wait

until you’re done

with this other girl

Så där låter det i en av verserna på hennes genombrottshit och – som framgår av citatet – föremålet för hennes kärlek var upptagen av en annan – en annan som Miss Li dessutom kände. Pikant.

– Alltså, han har fått så många låtar skrivna till sig, speciellt på första skivan, för då hade jag inte fått honom, då var jag helt desperat och det hör man ju på plattan. ”Hardloved man”, ”Oh boy”… Nu kommer jag inte på alla låtar… Men jag räknade efter nån gång och då fick jag ihop det till att jag hade skrivit sju låtar till honom.

”Oh boy” är en glädjechock, sprängfylld av energi och åtrå.

– När jag skrev den tyckte jag att den var fjantig på nåt sätt… Sen kände jag att det var som att jag klev över nåt slags gräns, att det var okej att göra flörtig och glad musik.

Hon kände det och hon kände att nu var det dags att spela in en demoplatta. Låtarna på den fick genast genomslag på musiksajten myspace.com och hux flux hade hon fixat sig skivkontrakt.

– Jag hade hittat min grej och skrev väldigt mycket låtar. Vi tog in musiker och jag kände dem knappt. Det var bara hej hej och nu ska vi spela in, vi hade inte ens repeterat…

Räknat från debutalbumet ”Late night heartbroken?blues” (2006) gick det bara elva månader tills dess att hon hade klarat av både sitt andra album, ”God put a rainbow in the sky” (2007), och sitt tredje, ”Songs of a rag doll” (2007).

Ovanpå allt det sammanfattade hon sitt första år som skivartist med en dubbel-greatest-hits-cd: ”Best of 061122–071122”.

Sådan takt har ingen hållit sen Stones, Beatles och de andra 1960-talsbanden spottade ur sig klassiska skivor en gång i veckan.

Nu skriver vi 2008 och hon är redo att gå över en ny gräns, från att vara nationell till internationell.

Den gångna hösten har hon nästan bara spelat utomlands och samlingsplattan har antingen släppts, eller är på väg att bli släppt, i Australien, Tyskland, Frankrike och det är med all sannolikhet bara början.

Jag träffar Miss Li i Köpenhamn mellan soundcheck och kvällens gig på klubben Rust och jag kan inte släppa det här med alla dessa låtar hon skrev till den kille som då ännu inte var hennes. Vad gjorde hon, sjöng sångerna under hans balkong?

Dum fråga.

Serenader under balkonger behövs inte i dessa datortider.

– Jag tror att han tjuvlyssnade lite på myspace.com fast han hade en annan tjej då. Jag hade aldrig skrivit ”Oh boy” om jag inte träffat honom. Jag är en känslomänniska. Men det funkade ju – jag fick honom till slut. Jag tror inte att det var enbart för att jag skrev låtar till honom, men det var det som fick honom att fatta att vi två kanske skulle kunna vara nåt, han är ju själv musiker.

Det är tuffa tider när man ska behöva slå igenom som popstjärna för att få en kille på kroken…

– Grejen är att första året i Stockholm var jag världens struligaste människa. Jag hade flyttat ner från Borlänge och plötsligt var det en hel palett av grejer som serverades och jag var tvungen att testa allt. Jag tänker inte gå in på detaljer men, alltså, jag tror att han till en början tänkte: Den här tjejen är lite för vild…

Tack gode Gud för det. Hade Miss Li inte varit det vilda hörnet i ett triangeldrama hade hon kanske aldrig blivit till som artist.

Det hela började ju med att hon låg och vred och vände sig i sängen hemma i ettan på Gärdet och tänkte på HONOM. Till slut gick hon upp eftersom det ändå var stört omöjligt att somna och sprang efter penna och papper och skrev ner sina känslor. Den första Miss Li-texten var till och dagen efter satte hon musik till den. Låten heter ”A song about me and a boy”.

– Ibland tänker jag på hur mitt liv sett ut om jag inte följt min instinkt när jag låg vaken den där natten…

Hon hade haft honom men trodde att hon förlorat honom för gott och nu rann orden ur henne.

If I would have known

that it was the last time we met

If I would have known

that it was the last time for me to get wet

Man förstår att hon inte kunde sova…

Inte lika rakt av snuskigt som Prince i hans mest skabrösa stunder, men Miss Li nafsar honom i bakhasorna. I texten framhålls i övrigt den ridande positionens fördelar, att dricka whisky till gryningen, att vara vild som en katt, att hon borde bundit fast honom vid sängen och problemet i att ringa upp sina drömmars man för att förklara sin kärlek när man är för full för att kunna prata…

– Det var en invecklad, smaskig historia om alla känslor jag hade, det kunde lika gärna blivit en lång dikt… Det är bara typ tre ackord i låten för jag kunde inga fler då, men jag upptäckte vilken otrolig befrielse det var, jag menar, i stället för att gå och älta gjorde jag en låt och kunde gå vidare. Man ska vara ärlig i sina texter och inte låtsas och hitta på sånt som inte hänt, i alla fall kan inte jag göra det.

Det är tur att Miss Li sjunger på engelska, för med sådana texter på svenska hade hon kommit lika nära ”Allsång på Skansen” som en isbjörn kommer nära Saudiarabien.

Kan ni se det framför er, hela Solliden gungar och sjunger med: ”Om jag bara vetat att det var min sista chans att bli våååååååååt…”

Hjärtinfarkter. Folkstorm. Löpsedlar.

Men nu sjunger hon på engelska och gjorde braksuccé på Skansen. Hon rörde till och med programledaren Anders Lundin till tårar.

– Allt blev större den här sommaren… Folk som normalt inte är så musikintresserade började gilla Miss Li. Ibland tänker jag: Har jag blivit för lätt nu? Har jag sålt mig själv? Jag menar, jag ångrar inte att jag var med, det var ett av de roligaste gigen i år, men det händer nånting när genomslagskraften är så stor. Det är viktigt att inte att låta sig formas av medias och publikens förväntningar, att fortsätta göra det man själv känner för.

Miss Lis texter är intima och öppenhjärtiga med alla mått mätt och de är verkligen inte vad man förväntar sig från en tjej som växt upp i frikyrklig miljö och vars väg in i musiken gick via gospeln.

Eller, om man vill psykologisera, det kanske är just därför hennes texter är så vilda. Ett uppror förutsätter nåt att göra uppror mot.

– Jag behövde skriva av mig erfarenheter och saker jag kände i samband med att jag revolterade mot min frikyrkliga bakgrund, speciellt på första plattan.

Det var inte bara frikyrkan hon revolterade mot. Det var hela Borlänge.

– Jag hade kunnat stanna kvar, gift mig, skaffat barn, och levt ett halvlyckligt liv där ingenting hände. I Stockholm var det bara, shit, jag kunde ta del av konst och musik och det fanns en helt annan acceptans för det annorlunda. Det förlöste mig. Jag hade aldrig hittat fram till Miss Li om jag bott kvar.

I Borlänge behövdes det inte så mycket för att upplevas som annorlunda och till och med lite konstig.

– Jag förändrades väldigt mycket i 17-årsåldern och gjorde nån typ av tonårsrevolt och folk började snacka om att jag gått ner mig… Jag gick från att vara den perfekta, blonda tjejen som spelade fotboll och var smal och snygg, eller, jag vet inte om jag var snygg, men hur som helst fick jag höra sånt snack: ”Ja men vad synd, du som var så snygg”. Men jag mådde så bra av det, av att få komma ur den jag varit och hitta mig själv.

Miss Li är bland det roligaste som hänt inom svensk musik på 2000-talet. Hon låter cirkus, kabaré, Balkan, music hall, zigenska… Det finns förvisso hörbara influenser: Kinks, Kate Bush, Tori Amos… Och tonerna från Balkan inspirerades av filmmusiken till Kusturicas ”Svart katt, vit katt” (1998).

Ändå – hon låter som ingen annan.

Hade man för några år sen samlat alla tungviktare inom musikbranschen och bett dem förutspå nästa stora grej hade garanterat ingen av dem tecknat en bild av en artist liknande Miss Li. Eller kan ni föreställa er nån sia på det här sättet:

– Vi tror på ett akustiskt sound färgat av kontrabas, ooompa-ooompa-blås, lite dragspel, klarinett. Ja, och mycket låtar i tvåtakt ska det vara. Influenser från amerikansk musik går bort. Här är det Europa hela vägen, gärna Östeuropa. Där har vi framgångsreceptet. Yes!

Medan juryn i karaokeprogrammet ”Idol” år ut och år in letar efter den som bäst passar i en färdigsydd kostym har Miss Li sytt en dräkt som inte fanns innan hon skapade den.

Det kallas originalitet.

Det är den typen av artister som håller musiken vid liv.

– Jag hatar ”Idol” för om jag varit med där när jag var, säg, 17 år, hade de slängt ut mig med huvudet före. Då hade mitt självförtroende sjunkit så otroligt lågt att jag aldrig vågat syssla med musik igen. Folk sågas med knäna och kallas tjocka och fula och, jag menar, vad spelar utseendet för roll? Det är underhållning på människors bekostnad. Jag tror att det märker folk mentalt, speciellt unga tjejer, jag vet ju själv vilken konstig självbild man hade när man var 16–17 år, vilket dåligt självförtroende man hade…

– I det läget är det tufft att gå på en vanlig audition utan att tv ska vara där också och kanske visa upp att man tabbar sig. En sån upplevelse kan plåga en människa i år.

Den 1 april kommer ett nytt album. Material saknas inte. Hon har ett fyrtiotal nya sånger färdigskrivna och är fylld av tillförsikt.

– För första gången har jag tid att tänka. Tid att kanske spela in låtar på nytt om det behövs. Jag vill föra in lite nya element och färger, mera stråkar, mera blås, kanske en orgel…

Och så kommer det:

– Det blir en skiva inspirerad av filmmusiken till ”Amelie från Montmartre” (2001).

Det lär bli den enda svenska popskivan under 2009 som är inspirerad av det. Kanske den enda svenska popskivan nånsin som blir det.

Miss Li kommer i bara ett exemplar.