Johanna, 36, har fött barn i bilen – två gånger

”Jag stoppade en handduk i brallan och skrek: Nu åker vi in!”

helskärm

Bebisen Edgar föddes i 100 kilometer i timmen. Lillebrorsan Frode ville inte vara sämre och gjorde entré på instrumentbrädan.

– Det är lite märkligt, men jag har fött två av mina barn i bilen, säger Johanna Fosselius, 36.

helskärm

Klockan var strax efter åtta den där junimorgonen för drygt åtta år sedan. Familjen Fosselius njöt av sommaren på landstället på Värmdö, strax utanför Stockholm, och än var det en vecka kvar till förlossningen. Plötsligt kände Johanna ett hugg i magen, men det gick över fort.

Hon sa inget till maken Micke utan morgonen startade som vanligt, med stor frukost med kaffe och mackor och lek med döttrarna Hedda och Ida.

Men när hon skulle duscha upptäckte hon att hon blödde och nu började det kännas ordentligt i magen.

– Jag stoppade in en handduk i brallan och skrek till Micke att vi borde åka in.

Dålig sikt

Hon knallade ner till bilen och en hysterisk Micke kom utspringande, öppnade bilen och sladdade iväg med en rivstart. Barnen blev kvar hos farmor och farfar.

Klockan var nu lite efter tio på morgonen och värkarna hade tilltagit ordentligt. Sikten var dålig och vägarna var slingriga, Micke gasade på allt han vågade. Johanna försökte andas lugnt samtidigt som hon krånglade av sig byxorna. Hon hade ingen som helst lust att föda i framsätet på familjens Mini van. Under tiden hade Micke lyckats få en barnmorska på tråden och de fick beskedet att en ambulans skulle vänta på dem i Gustavsberg. Men dit var det fortfarande långt.

”Barnet kommer!”

Vid Strömma kanal gick vattnet och chockad stoppade Johanna in fingrarna för att känna efter. Hon kände ett litet öra och ett runt huvud.

– Panikslaget beordrade jag Micke att köra in till kanten. Jag skrek bara: barnet kommer!

De hamnade på en busshållplats. Micke kutade runt bilen och slet upp passagerardörren. I samma sekund kom barnet ut i Mickes armar.

– Jag tänkte inte, det var bara som att kroppen gjorde det den var skapt för att göra. Jag handlade som på autopilot, säger Johanna.

Bebisen gnydde lite och Johanna svepte in den i sina byxor. Micke fortsatte prata med förlossningen och då kunde Johanna inte hålla sig längre. Hon lyfte på bebisens ben och knackade på rutan.

– Jag sa: Micke, det är en pojke!

Klockan var 10.37. Edgar hade kommit till världen efter tolv minuters bilfärd.

”Fnatt i magen”

Senare, på sjukhuset kunde det konstateras att både bebis och föräldrar mådde bra.

– Edgars första födelsedag firade vi faktiskt på den där busshållplatsen, precis klockan 10.37, med tårta, champagne och hela släkten, säger Johanna.

Fyra år senare var det dags igen. Johanna var gravid och hade gått över tiden med en vecka. Det var en mörk kväll i september och när de skulle gå och lägga sig rörde sig bebisen ovanligt mycket.

– Det var som att den hade fått fnatt i magen. Jag gick upp på toa mitt i natten och så plötsligt känner jag något.

En värk?

Hon slet upp Micke ur sängen och grannen var där på två röda för att vara barnvakt. Klockan 04.30 satte de sig i bilen, de bodde en kvart från sjukhuset.

”Jag tänkte: inte igen!”

Johanna berättar att det redan då kändes som om hon satt på bebisens huvud.

– Nä, säger jag till Micke, den här ungen kommer också att födas i bilen. Jag minns att jag tänkte: ”inte igen”.

Micke bad henne hålla ut och körde i ilfart över Skanstullsbron i centrala Stockholm och Johanna minns bilfärden som en enda lång värk. Stressad ringde Micke upp Södersjukhuset och bad dem möta vid entrén samtidigt som han kryssade sig fram längs Ringvägen.

Klockan 04.42 svängde Micke upp på parkeringen utanför sjukhuset, där ett team av barnmorskar och sjuksystrar väntade. Sin vana trogen hade Johanna redan krånglat av sig byxorna och hon öppnade dörren.

– Barnmorskan frågade om jag kunde klättra över till en bår men jag bara skakade på huvudet. Då la hon upp mina fötter på instrumentbrädan och precis då gled han ut.

Har haft lätt för att föda

35 minuter efter första värken hade Frode kommit till världen. Lättat kunde de än en gång konstatera att allt gått bra.

Nu, när Johanna berättar om det säger hon att det känns som hon pratar om någon annan, att det är sånt där man läser om.

– Och att det hände två gånger, det är helt sjukt.

Kvinnor i hennes släkt har alla haft lätt för att föda, men Johanna har nog satt rekordet. Hon tycker själv inte att hon har hög smärttröskel, men kompisarna brukar skoja om att hon bara behöver lyfta på benet så kommer barnen ut. Men hur som helst, nu blir det inga fler barn varken i bil eller på sjukhus.

– Jag är så nöjd med de jag har, säger fembarnsmamman Johanna.

Man får inte glömma att hon ändå i tre av fem fall ändå hunnit fram till sjukhuset...