”Jag har ett eget altare i sovrummet”

Cecilia, 31, tror på naturens gudar

Cecilia Blomqvist är wiccan, tror på naturens gudar och deltar i hemliga skogsritualer.

– Jag möter ofta övernaturliga väsen, säger hon.

”Jag tillhör en tro som heter wicca, som jag upptäckte i tonåren när jag var inne i en sökande period.

I början tyckte jag att wicca verkade suspekt, det första jag såg i en bok var nakna människor som gjorde ritualer i sitt vardagsrum. Men sedan hittade jag affären Häxans hus i Stockholm och fick en helt annan bild. Där träffade jag en kvinna som ledde ett stort coven, en samling, och insåg att wiccatron var rätt för mig.

Min familj trodde nog att det var en fas som skulle gå över, men de har hela tiden tyckt att det är okej. Jag har alltid känt av kraften som finns inom wicca, jag kallar den gudinnan, och när jag var med på min första ritual kände jag att jag hade hittat hem.

Inom wicca finns det åtta högtidsdagar, som antingen är förknippade med årstider eller med guden och gudinnans liv. Den första jag var med på var yule, midvintersolståndet. Vi välkomnade solguden i grupp, det var en fantastisk känsla.

Naturen är besjälad

Ritualerna hålls oftast utomhus, i skogen. Vi är mellan fem och åtta personer, och alla har så kallade robes, en sorts rockar, på sig. Vi försöker hålla till på något avlägset ställe så att inga utomstående kan komma förbi.

När det är dåligt väder är vi hemma hos någon.

Jag försöker planera mitt liv så att jag kan vara med på alla ritualer. Jag tycker mest om yule och samhain, de dödas högtid som sammanfaller med Halloween – den tycker jag är väldigt vacker.

Den handlar om att lägga saker till vila.

Efter en ritual känner jag mig nöjd men trött. Det går åt mycket energi. Vi brukar upprätta en cirkel genom att markera ut de fyra väderstrecken med ljus eller liknande, och hålla ritualen i den. Cirkeln fungerar som ett heligt rum, som en kyrka eller ett kapell.

Wiccaner har inga heliga rum i fysiska byggnader –  eftersom vi tror att naturen är besjälad och helig blir den vår ’kyrka’ i stället.

Det finns tre grader inom wicca, jag är med i den första. För att gå vidare till andra graden måste man vara känslomässigt mogen.

När man går med i ett coven kallas det ordinering, och när man sedan upptas i religionen kallas det initiering.

Det var jättehäftigt för mig, men läskigt också. Allting var nytt. Jag fick en bindel för ögonen, jag såg ingenting, och så blev jag presenterad för covenet.

Inför covenet får man lova att inte yttra saker som kan vara personliga för andra. Man brukar få sitta i tystnad i några timmar, det kan vara ganska jobbigt, men samtidigt får man en chans att samla sig och göra sig redo. Under en ritual måste man nämligen alltid vara samlad och lugn.

Smyckar altaret

Jag har ett eget altare hemma i sovrummet, en gammal mörkbrun träkista med svarta beslag som jag köpte på auktion för några år sedan. Jag använder det som en samlingsplats för mina rituella verktyg och andra saker som representerar något speciellt för mig, exempelvis en tavla av en kvinna och en behornad man som för mig representerar guden och gudinnan.

Ibland smyckar jag altaret efter högtid eller humör. Exempelvis kan jag sprida lite löv över det på hösten och på sommaren kan jag lägga någon blomma där.

Alla wiccaner har inte nödvändigtvis ett altare, man kanske inte vill visa öppet att man är wiccan om man till exempel har gäster hemma. Ett tag, när jag var mycket på resande fot, bestod mitt altare av en tygduk som jag virade ihop som en kappsäck och samlade föremålen i. Kistan jag har nu började jag använda för bara något år sedan.

Personlig utveckling

Min blivande man är inte intresserad av wicca, men han är öppen och nyfiken. Vi är ingen missionerande religion och vet att den inte är rätt för alla. De som är wiccaner har oftast sökt sig till oss själva.

Det är inte alltid så lätt att berätta för okända om wicca. Jag känner att det låter så flummigt. Det finns mycket fördomar, främst att wicca är samma sak som new age, vilket jag inte tycker stämmer. New age är mer en industri, wicca betalar man inget för att vara med i. Vissa wiccaner kallar sig häxor, men inte jag.

För mig är häxan en sagofigur, någon som har hög hatt och lägger tarotkort. Dessutom förknippas häxor ofta med något elakt.

Jag har varit med om att förändra saker med magi, det funkar faktiskt. Magi kan användas till allt möjligt, men i wiccasammanhang används den oftast för personlig utveckling, helande eller kanske för att hjälpa någon på traven.

Rent konkret använder man sig av energier och känslor och riktar dem mot något speciellt, till exempel en person man vill hjälpa eller ett föremål man vill ladda med energi av något slag.

Det jag själv har uppnått genom magi handlar främst om att jag har utvecklats som människa, men vid några tillfällen har det även hjälpt mig på ett mer materiellt plan, till exempel att få ett jobb.

Men jag föredrar att inte använda magin på ett så konkret sätt.

Det bästa är att önska sig det som är viktigast för en just nu, i stället för ett specifikt jobb, eller en bil. Ofta är det man vill ha inte detsamma som det man behöver.

Övernaturliga väsen

Tack vare wicca har jag utvecklats enormt. Jag upplever så mycket som jag inte träffar på i det vardagliga livet. När jag mediterar går jag in i ett helt annat medvetandestadium, jag möter ofta övernaturliga väsen. Jag brukar meditera någon gång i veckan, oftast hemma eftersom jag vill ha lugn och ro omkring mig.

Sedan jag upptäckte wicca har jag alltid känt att det här är rätt för mig.

Jag är säker på att jag kommer att tro på wicca hela livet.

Detta är wicca

Wicca är ett gammalt engelskt ord för häxa. Numera används namnet för att beteckna en sorts naturreligion. Anhängarna kallas för wiccaner.

Wiccaner arbetar ofta i grupp (coven), ibland med en överstepräst eller en översteprästinna, men många väljer även att arbeta ensamma (solitär wiccan).

Redskap som är vanliga när wiccaner utövar sin tro och sina ritualer är stav, tvåeggad kniv (athame) eller svärd, pentagram eller pentakel, kittel, kvast (snarare för att rena med än att flyga på) samt bägare. Alla dessa redskap är dock symboliska och det är inget krav att inneha något av dem.

Högtiderna kallas samhain (skördefesten), yule (midvintersolståndet), imbolc (facklornas afton, firas för vårens skull den 2 februari), ostara (vårdagjämningen), beltane (eldfesten i slutet av april), litha (sommarsolståndet), lughnasadh (firas i början av augusti för skörden) och mabon (höstdagjämning).

Cecilias tips till wiccaintresserade:

Börja med att läsa om religionen. Sök på internet, gå till ett bibliotek eller en bokhandel och leta efter litteratur som behandlar ämnet.

Har du möjlighet, prata med wiccaner – i verkligheten eller på internet. Det finns i och för sig lika många åsikter om religionen som det finns wiccaner men man kan ändå skapa sig en hyfsad bild av hur de ser på saker och ting.