”Vill separera – har liten bebis”

Läsarens dilemma: ”Är det för tidigt?”

– Ja, det är för tidigt att separera med ett så litet barn, säger Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.
Dessutom ska Linnea sluta smida planer bakom ryggen på sin partner, tycker hon.

helskärm

Aldrig senare utvecklas ett barn så snabbt som under första levnadsåret. 8–9 månadersåldern är en känslig utvecklingsfas, då barnet inser att det har ett eget ”jag” och börjar uppleva separationsångest.
Under denna period ska man som förälder undvika att resa bort. Det vore också bra om Linnea kan tänka sig att vänta med att separera, tycker Eva Rusz.
– Eftersom sonen fortfarande är i sin tidiga anknytningsprocess är det inte bra för honom om pappan försvinner ur bilden, säger hon.
 

Alternativet – att ha barnet boende hos sig varannan vecka – är inte att tänka på, menar hon.
– Man har absolut inte delad vårdnad om en bebis. Att gång på gång tvingas uppleva att den ena föräldern försvinner kan få mycket negativa konsekvenser längre fram i livet.
Linnea måste nu börja kommunicera öppet och ärligt med barnets pappa, tycker Eva Rusz.
– Han ser en framtid för dem som familj, hon ser ett slut. I stället för att berätta om sina tvivel på relationen, konspirerar hon bakom ryggen på sin partner.

När mannen pratar om giftermål och fler barn, håller Linnea god min. Samtidigt ser hon sig om efter en ny lägenhet och planerar ett liv utan honom.
Eva Rusz tycker att beteendet är ansvarslöst.
– Hon kan inte fly ur situationen utan att ta konsekvenserna. Om hon ändå väljer att separera, är det viktigt att även mannen får en god relation till barnet.
Men bäst för pojken vore om de försöker samsas en tid framöver under samma tak, tycker Eva Rusz.
– Deras relation påminner lite om gamla tiders resonemangsförhållanden. Om det inte känns fullständigt ohållbart, tycker jag att de gör bäst i att ”resonera” ett tag till, säger hon.

Diskutera i kommentarerna nedan – vad tycker du Linnea ska göra?