”Skolan sanktionerade mobbing”
Åsa Erlandson om att DO och BEO lägger ner ärendet om den sexistiska toabilden i Luleå
Minns ni Astrid Johansson? Elev på Tunaskolan i Luleå. 14 år gammal och hon gjorde det tuffaste en 14–åring kan göra: Gick mot både skolkamrater och personal och sade vad hon tyckte när skolan satte upp en toabild där en kille smygtittar på en tjej. En idiotisk bild som är sexistisk åt båda håll för killar utmålas som kåta djur som inte kan kontrollera sig. Och tjejer som passiva offer.
Vad händer då? Jo, två instanser vars uppgift är att sanera sådant här lägger ner sina utredningar. Vad var det Ulf Lundell sade, en inställd fällning är en fällning det också.
För det är det som blir slutsatsen. Diskrimineringsombudsmannen, DO, tycker att det är jättebra att Astrid drog hela lasset själv och riskerade att bli utfryst, idiotförklarad och stämplad som talibanfeminist. Nu tackar de för insatsen genom att konstatera att Astrid har bidragit till förändring – och lägger ned ärendet.
Och Barn- och Elevombudet (BEO) tycker inte alls att det var kränkande när skolan (skolan!) satte upp lappar där det ifrågasattes om Astrid hade alla hästar hemma. Det var utskrivna Facebookkommentarer som: ”Hur kan man på allvar bli kränkt av det här? Hur är det psykiskt möjligt?” Då undrar jag så här. Om syftet INTE var att kränka Astrid, vad var det då? Jag kommer faktiskt inte på någonting utöver detta: att sanktionera mobbing.
Astrid - som kommer att bli något stort, tro mig - slog larm om sexism som är så vanlig att vi inte ens ser den. Det största beviset för att hon har rätt är skolans egen enkät som visade att 98 procent av eleverna ville ha kvar den där toabilden. De fattar alltså inte ens problemet. Tyvärr gäller det även det även DO och BEO.
Astrid blev Årets Wendela 2013
Priset Årets Wendela delas ut av Aftonbladets Wendela-redaktion och går till en hjälte inom kvinno- eller jämställdhetsfrågor, som nomineras av läsarna.
Juryns motivering löd:
”Hon hade modet att tala klarspråk i en tid då sexuella trakasserier ofta viftas bort som ’humor’.
Hon hade styrkan att stå på sig mot etablissemanget – och inte ge upp när det tog emot.
Genom att protestera mot en väggmålning på sin skola visade hon att den lilla – och unga – människan kan göra skillnad.
Astrid Johansson, 14, är en sann vardagshjälte och en förebild.
För detta tilldelas hon utmärkelsen Årets Wendela 2013.”