’’Vi är stolta Prideföräldrar’’

Inger och Lasse är hennes stolta föräldrar till Anna som Här är deras historia.

För snart tio år sedan träffade Anna sin första flickvän – i dag väntar hon barn med en kompis som är bög. Inger och Lasse är hennes stolta föräldrar. Här är deras historia.

helskärm

Anna står i shorts och en vit blus och fläktar sig med en tidning. Det är ­fredag. Hon är beräknad att föda på måndag.

”Gå inte så snabbt”, tänker jag när vi promenerar uppför Mariaberget och jag misstänker att Annas föräldrar tänker samma sak. Pappa Lasse går vid ­hennes sida, mamma Inger går precis bakom, liksom redo, ifall något skulle hända.

Hävdar motsatsen

Den enda som inte ser orolig ut är Anna, trots att hon hävdar motsatsen.

– Närmast oroar jag mig för förlossningen, säger hon och pinnar på uppför en stentrappa.

– Sedan oroar jag mig för trotsåldern och skolåldern... Jag har nog ganska många av de nojor som jag tror är vanliga bland ­blivande föräldrar.

Hon gör en paus och torkar sig i pannan.

– Sedan kanske jag och Göran kommer stöta på utmaningar som heterosexuella sambo-par inte stöter på. Men det är ju svårt att veta innan.

Första heminsemination

För nio månader sedan när snön låg vit över Stockholm och väntade in julen, gjorde Anna och Göran sin första heminsemination. De var inställda på att få försöka om och om igen, i likhet med de flesta par som bestämmer sig för att köra skarpt. Men ibland blir det inte som man tänkt sig.

Efter sex veckor kommer Anna ut från sitt badrum med ett graviditetstest i handen.

– Vad ser du? frågar hon Göran som sitter i soffan och sträcker sig efter teststickan.

– Nej, håll inte i den där änden! utbrister Anna.

Minuten efter konstaterar de att testet är positivt.

– Min första tanke var: ”Oj, vad det här gick snabbt”. Sedan fick vi jobba lite baklänges, säger Anna och börjar berätta historien från början.

Levde öppet som bög

Anna och Göran lärde känna varandra för fyra år sedan. Båda var vid den här tiden engagerade i Stockholm Pride. Anna hade upptäckt att hon gillar kvinnor när hon åkte till Seattle för att studera och blev ihop med en tjej år 2001. Göran levde öppet som bög. Båda ville vara en del av ett sammanhang där man träffar andra med samma läggning. Det slutade med att Anna och Göran kom att arbeta tillsammans som parkchefer under Pride­festivalen.

– Vi upptäckte att vi liknade varandra i rätt mycket. Vi är lika gamla, födda på samma dag, har en syster som heter Emma, en mamma som heter Inger och en farmor som hette Märta. Dessutom var vi ju båda singlar – som ville bli föräldrar.

Pratade barn

I somras satt de många kvällar på Annas balkong, drack kaffe och pratade om barn. Och i höstas bestämde de sig för att det kanske vore en bra idé att skaffa ett tillsammans. Den tanken blev snart väldigt konkret.

Annas föräldrar har hela tiden stöttat henne i beslutet och mamma Inger, som själv fött fyra barn, har tyckt att det har varit kul att få dela med sig av sina egna erfarenheter.

– Jag har ju varit på Anna länge och sagt till henne att partner, det kan man skaffa senare. Men det kan man inte med barn.

När Anna berättade att hon blivit gravid blev Inger så glad att hon grät.

– Vi hade varit på teater, efteråt gick vi till ett kafé. Över fikat sa Anna nästan så där by the way: ”du ska bli mormor” – och då kom tårarna.

Det gör de nästan i dag också.

Pappa Lasse fick veta någon vecka efteråt.

– Jag blev jätteglad! utbrister han. Det är så underbart att se att hon mår bra.

Läste mellan raderna

När Anna åkte till USA för att studera hade Inger och Lasse varit oroliga för henne en tid.

– Vi hade sett att något inte riktigt var som det skulle, men vi visste inte vad det berodde på, säger Lasse.

– Sedan läste jag ett inlägg i hennes blogg och tyckte mig läsa mellan raderna att hon hade träffat en tjej, säger inger. Det var en lättnad för oss båda för då förstod vi plötsligt varför hon hade varit deppig.

– Men det kändes jobbigt också, jag kände mig lite sorgsen. Jag tänkte att det kan vara svårare i livet om man inte är heterosexuell. Dessutom var hon ju så långt borta och jag kände att jag ville vara nära och kunna ge henne en kram. Det var ledsamt att veta att hon hade gått och burit på det här som en hemlighet och kanske inte riktigt vågat säga som det var, säger Lasse.

Skrev brev

När Inger och Lasse förstod hur det låg till bestämde de sig för att göra två saker. Först skrev de ett brev till Anna, sedan anmälde de sig till en studiecirkel på ABF som riktade sig till föräldrar som har homo- och bisexuella barn.

– Det var jag som skrev det där brevet. Jag tyckte att det skulle vara ett riktigt brev och jag berättade precis som det var, att jag trodde att hon hade träffat en tjej och undrade om det stämde, säger Inger.

Anna minns att det var jättefint skrivet.

– Jag blev väldigt glad. Även om jag aldrig hade trott att min familj skulle förskjuta mig hade jag haft svårt att berätta. Det grundade sig nog i att jag inte riktigt visste själv hur det var – varför jag ibland hade känt mig utanför. Kanske var det därför som jag ville bort från Sverige från första början?

Under studiecirkeln på ABF lärde Inger och ­Lasse känna andra föräldrar i samma situation.

– Det var det som var bra med att gå dit. Vi upplevde det ju aldrig som ett problem att Anna hade träffat en tjej. Vi kände oss mest lite ensamma och ville höra vad andra hade för erfarenheter, säger Inger.

Nätverket ’’Stolta föräldrar’

Efter den första kursen gick de en fortsättningskurs och började engagera sig i RFSL:s nätverk ­’’Stolta föräldrar’’. De informerade ­under Pride och gick med i Pride­paraden som går genom Stockholm varje år.

– Det kändes viktigt att göra det för Annas skull. Vi har alltid velat visa henne att vi är stolta över henne, säger Lasse.

– Men det är ju inte bara för Anna, invänder Inger. När man går i paraden och ser alla människor som står och ser på och att folk faktiskt börjar gråta när vi går förbi, förstår man hur mycket vi ’’Stolta föräldrar’’ betyder. Och när ­paraden kommer upp från Slussen och svänger in på Hornsgatan jublar publiken så högt att man känner sig som en rockstjärna.

Anna har också känt att det har varit bra att engagera sig i de olika nätverk som finns för homo- och bisexuella. När hon kom hem från sina utlandsår gick hon en kurs på RFSL som kallas för Startgrupp.

– Jag ville träffa andra i samma situation och vara en del av communityn, säger Anna och sedan dröjde det inte länge förrän hon träffade Göran.

Inte ensamstående

I dag ser hon sig som singel, men absolut inte ensamstående.

– Göran kommer alltid att finnas i mitt liv och även om jag inte är tillsammans med någon nu, är jag inte ensam, jag har ju en föräldrapartner.

Dessutom bor Inger och Lasse på promenadavstånd.

När jag frågar dem om de har något råd att ge andra föräldrar i samma situation funderar de båda ett tag, sedan svarar Inger att hon bara kommer på en sak.

– Jag tycker att man ska utgå ifrån hur ens barn mår. Är de lyckliga, är det bra. Vi har ju aldrig älskat Anna utifrån vilken läggning hon har, vi älskar Anna för att hon är Anna och vem hon väljer att ha sex med är inget som vi har känt ett behov av att diskutera. Det är ju inget som vi har satt oss ner och dryftat med våra tre andra barn.

– Nej, det här är faktiskt första gången som vi har suttit ner och pratat om det här tillsammans överhuvudtaget, säger Lasse.

– Vi har nog hela tiden vetat var vi har haft varandra ändå, säger Anna.

Sedan ser hon på klockan och får bråttom – hon ska vara hos barnmorskan vid Skanstull om en kvart och familjen försvinner ner för Mariaberget i samma samlade trupp som när vi gick upp.

Nästa gång jag hör av Anna är torsdagen därpå. Mobilen plingar till och jag ser att jag fått ett sms – en glad gubbe med texten: ”I dag blir det BB!”

Mamma, pappa, regnbågsbarn

Namn: Anna Tyseng (33 år), Lasse Wiström (64 år) och Inger Tyseng (61 år).

Bor: I Stockholm på promenadavstånd från varandra med Anna i Hägerstensåsen och Lasse och Inger i Mälarhöjden.

Anna kom ut: 2001 när hon bodde i Seattle och träffade sin första flickvän.

Lasse och Inger engagerade sig som stolta föräldrar: Senare samma år (2001) efter att de läst mellan raderna i Annas blogg att hon gillar kvinnor.

Arvid Hjalmar Sverre kom till världen torsdag kväll efter en rekordsnabb förlossning. Han vägde in på 3?360 gram och mätte 51 cm. Alla tre mår topp!

Fakta

Stolta föräldrar

Ett nätverk som vänder sig till föräldrar som har homo- eller bisexuella barn. Föräldragruppen startade eftersom många föräldrar kan känna allt från sorg och ilska till rädsla, oro och skam när deras barn kommer ut. Då kan det vara bra att träffa andra i samma situation för att kunna stödja varandra – och i förlängningen – även kunna stödja sina barn genom att vara med och påverka attityderna i samhället.

Startgrupper

Det finns två olika startgrupper, en för dem som är upp till 25 år och en för dem som är över 25 år. Startgrupperna finns till både för dem som är på väg att komma ut ur ­garderoben och för dem som redan har ­kommit ut, men som har funderingar kring homo- och bisexualitet. Många går också med i startgrupperna för att träffa nya vänner och få kontakt med andra som är i liknande situation.

Heminsemination

Att inseminera hemma är inte svårt rent tekniskt. I princip går det ut att ta reda på när ägglossningen infaller och sedan spruta in sperman. För det senare kan man ­använda en plastspruta utan nål som säljs på ­apoteket, eller en smal slang.

Källa: RFSL