Beata, 25, fann sin släkt i Polen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-01
”Nu kan jag gå
vidare i livet”
Beata Hermansson, 25 år, hade en mardrömssvart barndom.
Hon och hennes yngre syskon levde i misär i Polen och Beata, den äldsta i syskonskaran, tvingades gå och köpa sprit åt sin alkoholiserade pappa.
– Jag som var äldst tog hand om allt hemma och skyddade mina syskon, säger Beata i dag.
Tills en dag när syskonen splittrades och fördes till olika barnhem?–?och när Beata var drygt åtta år adopterades hon och hennes tre syskon tillsammans till svenska föräldrar. Hon har alltid vetat om sin bakgrund, men ständigt burit på funderingar på hur stor släkt hon har. Om hennes biologiska föräldrar lever. Om de har försökt leta efter sina barn.
Skrev till tv
Under uppväxten fick Beata, reda på att syskonen hade en lillasyster i Polen.
– Ju äldre jag blev desto mer funderade jag. Därför tog jag chansen att skriva till TV4-programmet ”Spårlöst” 2008.
Beata hade själv uppgifter från barnhem och om de biologiska föräldrarna. I januari förra året reste hon, lillasyster Maria och ett tv-team tillbaka till Polen.
– Det var en helt otrolig känsla, så stort. Vi var så glada, men också ledsna. Vi fick reda på att våra biologiska föräldrar hade dött i en stor brand – men samtidigt hittade vi våra syskon.
Sex syskon!
Egentligen sökte Beata sin lillasyster?men hittade i stället en storasyster som heter Justyna som har en liten son, Casper.
– Vi vet också att vi har en lillasyster men henne fick vi inte träffa förrän hon hade fyllt 18. Men det har hon precis gjort, så Justyna ska försöka hitta information om henne. Helt plötsligt är vi alltså sex syskon, säger Beata.
Justyna och Casper hälsade på Beata och hennes familj i Sverige under tre veckor i somras.
– Det var stort att ha dem här, trots att vi inte har det så lätt med språket.
Nu har de återförenade syskonen kontakt via mejl, brev och sms. Telefonsamtal är svårt eftersom språket sätter käppar i förståelsehjulen.
– Jag vill så gärna lära mig polska igen. Jag har skivor och böcker här hemma, men det är svårt på egen hand, säger Beata.
Varför var det så viktigt för dig att söka dina rötter?
– Jag kände mig inte hel tidigare. I dag vet jag att jag gjorde rätt, jag har fått svar på så många frågor. Det underlättar för mig att gå vidare i livet. Många av mina vänner blev också inspirerade att söka sina rötter efter att de hört om vår resa.
Beatas tips
Om du har bott på barnhem, ta hjälp av dem. De kan ofta ha mer information än man tror. Du kan också kontakta svenska ambassaden, som finns i många länder. Dessutom finns det ju telefonkataloger på internet.
Att hitta en okänd syster eller bror kastar omkull hela livet. Möt Beata, Madelene och Maria som alla hittat familjemedlemmar på spektakulära sätt.