”Svårare att ta på sig skygglappar i dag”
Åsa Erlandson: Stalkning? Din tonårings vardag dokumenteras ändå
Försök inte kontrollera din tonåring, det får bara motsatt effekt säger en forskare i psykologi. Det låter ju klokt. Men vad gör man när verkligheten tränger sig på av sig själv? Det har blivit svårare än någonsin att ta på sig skygglappar som förälder.
Man behöver ju inte aktivt stalka sitt barn i dag för att få mer information än vad man mår bra av och nätet är fyllt av tonårsfyllor, självutlämnande blogginlägg och mindre genomtänkta bilder som man själv eller något annat ljushuvud lagt ut. Förr skrev man ner sina innersta tankar i en dagbok med hänglås, nu publiceras de på internet. Förr revs de värsta bilderna sönder redan i fotoaffären, nu sprids de på Facebook. Allt dokumenteras i dag och jag är så evinnerligt glad att jag hann vara tonåring på 80–talet. Vi var den sista generationen som fick spy i en buske ifred.
Min föräldrageneration hade det så mycket enklare, de kunde hålla för öronen och bara ”la–la–laaaaaa!!!” från att jag var 14-20 år gammal. De hade till exempel aldrig varit på Kos och hade ingen aning om vilket Mayhem de släppte iväg sin 17–åriga dotter till. ”Ha så trevligt med sol och bad lilla gumman!”. Och det var nog bäst för alla parter för fortfarande kan min mamma fråga ”Åsa, vad GJORDE ni egentligen på den där resan?” men genast avbryta mig när jag börjar berätta: ”Nej! Jag vill inte veta.”
I dag hade det inte gått. I dag hade den där vansinnesresan varit väldokumenterad med bilder i mobilen, på nätet och lite här och var: bilder som visar en trimmad moped som mejar ner folk på bargatan anförd av en full grek med båda armarna i bandage och lastad med oss tre glada svenskor (som sitter bak och gör segertecken). Eller ”roliga” bilder från ett av våra besök på den överfulla akuten på Greklands festligaste ö där vi obekymrat spexar på en brits medan kompisens spräckta haka lappas ihop. En dokumentation av allt idiotiskt vi gjorde som inte skulle ha gjort någon glad.
Det svåra i dag är inte att kartlägga sin unge. Utan att hitta sätt att slippa göra det.