”Knappast någon slump att kändisar kommer ut sent”
Daniel Pernikliski om att tvingas komma ut i offentligheten
Det är knappast någon slump att kändisar ”kommer ut” ganska sent i livet. Anja Pärson häromdagen, trettio år, och Kajsa Bergqvist för ett tag sedan, runt trettiofem.
Att man ska behöva ”komma ut” över huvud taget är ju fantastiskt löjligt när man tänker på det. Det är sannolikt lika vanligt med homosexualitet som med vänsterhänthet, och då är det rätt fascinerande att det kan vara så laddat. Det räcker liksom inte att det framgår naturligt genom vilka partners man dras till, på samma sätt som man kan se om någon är vänster- eller högerhänt på hur den håller i saxen, eller i pennan, utan det måste öppet deklareras.
Det ÄR fortfarande en stor grej med homosexualitet, och vill man leva sitt liv utan att smyga måste man komma ut, förr eller senare. Situationen avgör när. Är man en kändis måste man berätta för hela världen, och då är beslutet inte lika mycket ens eget, som för en privatperson. En kändis som kommer ut, kommer också per automatik ut med sin respektive med tillhörande familj, som inte själva har valt offentligheten.
Att komma ut när karriären är slut är antagligen lättare eftersom man automatiskt inte är lika intressant i media längre. Det blir inte ett lika långvarigt ståhej.
För många handlar det heller inte om något riktigt val. Kajsa var redan outad i en annan tidning än den hon kom ut i, och Anja ska snart få ett barn med sin partner. ”Valet” att komma ut skedde strax innan det var oundvikligt att alla fick reda på det i alla fall. Sista chansen att få säga det själva.
Sista chansen att ”erkänna”, innan de blir ”avslöjade”, att de inte har låtit normen bestämma vilka de ska attraheras av.