”Vissa saker går inte att lära ut via en kateder”
Lektioner för att bete sig som en bra medmänniska, jag vet inte jag.
Det är väl behjärtansvärt och fint antar jag men hur långt har vi kommit i curlingsamhället när vi inför ”så här uppför du dig”-lektioner på schemalagd tid?
Det man inte har lyckats lära sig under de första åren i livet av mamma och pappa, på gården, hos kusinerna, med grannbarnen, syskonen, på dagis, fritids eller skolgården lär man inte snappa upp under lektionstid heller.
Skolan ska rymma allt. På lektionstid lär vi oss om Hastings 1066, adel och bönder samt betydelsen av X och Y i vardagsmatematiken i kön på Maxi. Utöver denna tid finns håltimmar, lunch, raster och annan lös och fri tid. Där lär vi oss de sociala koder som ska ta oss framåt och utveckla oss till vuxna individer som fungerar i ett samhälle, som handlar endast svenskt kött och inte bråkar i tvättstugan samt grälar med sin fru på ett konstruktivt sätt. Skola skall rymma allt och lite till och vissa saker går inte att lära ut via en kateder.
Vad jag vet så saknas inte upplysning om hur fel mobbning är och vikten av att vara en schysst kompis genomsyrar allt som händer, från de första dagisåren och vidare upp i låg- och mellanstadiet. Redan i sandlådan får tvååringen veta att spadar i huvudet inte är okej och därmed har man sänt signaler vad beträffar både mobbning och brottsligt beteende.
Jag har kommit upp i den åldern när jag tycker mig kunna se att ungdomen av i dag är så mycket mer oborstad än när jag var ung. Jag förfasar mig och sprider propaganda av typen: ”Lärare säger att den sista vettiga årskullen var 79:orna” (ja, jag är född 1978).
Jag tror, på fullt allvar trots att jag låter som Ring P1, att det var bättre ställt med ungdomen förr. Man visste exakt hur man skulle bete sig och vad som förväntades av dig. Är förvirringen i dag total? Vad är det som är så svårt att ta in och förstå?
Måhända är det svårare att vara ung i dag. Måhända är det här ett sätt att bekämpa mobbning och kriminalitet.
Så kanske måste vi ha lite socialkunskap ändå.
Så jag ställer mig halvhjärtat bakom förslaget för att visa den goda viljan.
Med viss reservation för att ingenting någonting kommer förändras och bli lika bra som före år 1979.