”Till tonerna av Rolling Stones kysstes vi och sedan var det vi hela veckan”
Daniel Pernikliski minns semesterflirten som snabbt rann ut i sanden på hemmaplan
Jag minns att vi tittade på varandra redan på flygplatsen, vid incheckningen, och blickarna var lite för långa för att inte betyda någonting. Som om vi ingick ett tyst avtal om att vi hade paxat varandra, i väntan på den oundvikliga uppföljning som skulle ske när vi hade kommit fram till skidorten i Bulgarien. Jag var arton år, tandställningsfri sedan bara någon månad tillbaka, och kunde knappt tro att det var sant.
På hotellets nattklubb, samma kväll, var det disco (varvat med halvtimmeslånga stripteaseunderhållningar, som var obligatoriskt på skidortens alla discon vid den här tiden). Till tonerna av Satisfaction med Rolling Stones kysstes vi på dansgolvet och sedan var det vi hela veckan, och en kort tid efter att vi kommit tillbaka till Sverige. Vi var båda från Stockholm och hade gemensamma vänner så det föll sig ganska naturligt att romansen följde med tillbaka.
På resan, alltid omgivna av vänner och aktiviteter, var allting blomstrande självklart.
Hemma blev det rätt snabbt tydligt att vi inte hade så mycket att prata om, och efter ungefär en månad var det slut.
Nu var jag visserligen 18 år då, och en månads förhållande var inte fy skam. Men jag skulle säga att semesterromansernas största dilemma är att förutsättningarna är för bra för att vara sanna. Man träffas i ett ingenmansland. En plats där man kan vara precis vem man vill, utan att vardagslivet sitter som en ryggsäck på kroppen. Hälften av gångerna är det situationen snarare än personen man förälskar sig i.
Det betyder inte att semesterkärlek aldrig kan vara av en sort som håller länge, men det betyder att den uppstår lättare och att den är svårare att lita på, innan den har prövats i ”verklighetens” vindar.
Förövrigt kallas Rolling Stones för Rollarit i Finland. Det har naturligtvis ingenting med det här att göra, men det är ändå värdefull kunskap.