”Mest vågat = Att behålla kläderna på”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-01-04

Åsa Erlandson tycker det är något som skaver med Veckorevyns nakenkupp

Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.

Äsch. Jag vill ju gilla det här.

Jag är ju också skittrött på sjuka skönhetsideal och svältisar och porrisar till modeller som ingen av oss kan identifiera oss med.

Ändå går det inte.

Det är något som skaver med Veckorevyns nakenkupp.

För när jag tittar på bilden på chefredaktören Linda Öhrn ser jag ungefär samma put, pose och anknäbbsleende som tusen gånger förut, trots att det här ska vara vanliga tjejer.

På vilket sätt menar man att det ska stärka tidningens unga, kvinnliga läsare?

Greppet ”mediekvinnor viker ut sig” är väl känt.

Amelia Adamo har till exempel poserat endast iklädd en stol för att visa att äldre kvinnor minsann är vackra. En snyggstajlad bild som jag för övrigt betvivlar att den genomsnittliga Britt i läsekretsen känner igen sig i.

Problemet är dock alltid det samma, vare sig det är branschens egen Grand Old Lady som vill göra en god gärning genom att kasta kläderna eller en tjejtidning som får samma idé: Stor rumpa och hängisar är bara okej om man samtidigt ser glad och sexig ut.

Det gäller att vara snygg (men inte perfekt) och vanlig (fast med en tydlig lårgrops- och bilringsgräns).

Intentionen i Veckorevyns size hero-kampanj är säkert god. Men risken är att den som äter modellkakan men ändå vill ha den kvar snabbt reduceras till ett PR-trick, särskilt om nästa nummers ”gör om mig-serie” tuffar på som om ingenting hänt.

Tänk om redaktionen hade vågat visa hur de e g e n t l i g e n ser ut eller ännu hellre: publicerat läsarnas brutalrealistiska bilder på sig själva.

Utan välvillig belysning, påklistrade leenden omgärdat av hurtiga tillrop.

Fast det vill ingen se, jag vet jag vet jag vet.

När en Riktig Kvinna (eller man för den delen) ska visas upp, får det inte bli för riktigt.

Det var väl därför omslagstjejen Molly Sandén inte fick vara naturell på förstasidan utan hårdretuscherad i något slags omvänt resonemang om att det skulle få läsarna att tänka till.

Om redaktionens nakenbilder trots allt får tjejer att släppa kroppsångesten åtminstone för en dag fyller de sitt syfte.

Men det mest vågade i medievärlden i dag vore att göra tvärtom – satsa på bilder där tjejerna får behålla kläderna på.””