Skräckförlossning nära att knäcka Malin Wollin

Publicerad 2013-10-03

Barnet föll i golvet med huvudet före

Oron för att bebisen skulle dö överskuggade hela graviditeten.

När väl förlossningen kom hände det otänkbara: Barnet slant i barnmorskans händer och föll huvudet före i golvet.

– Skräcken jag kände då går inte att beskriva, säger Malin Wollin.

För Malin Wollin har vägen till en storbarnsfamilj varit en prövning, hon har tidigare i veckan berättat om den svåra förlossningen i tidningen Mama. Hennes fjärde barn dog i magen i vecka 19 och sedan följde flera missfall. När hon återigen blev gravid vågade hon inte riktigt hoppas.

– Varenda sekund av dygnet tänkte jag på att barnet skulle dö, säger Malin Wollin.

Oron eskalerade

För att ta sig igenom den mörka tiden gick Malin hos en psykolog. Där fick hon en viss tröst men oron gick ändå inte över. Efter vecka 12 eskalerade orostankarna som helt förmörkade hennes tillvaro. Vid ultraljudsundersökningen låg Malin och tittade upp i taket. Rädslan över att barnmorskan skulle upptäcka att barnet inte längre levde överskuggade allt annat.

– För varje dag som gick växte barnet och jag hade mer att förlora. Jag kände att jag inte skulle klara av att föda fram ett dött barn till.

Fem dagar före utsatt datum startade värkarna och när de väl kom in till förlossningen infann sig ett lugn i Malins kropp.

– Jag kunde inte riktigt ta in att det var dags att föda utan pressade undan skräcken över att något skulle gå fel genom att tänka att vi bara var där och tittade på tapeterna, säger hon.

Föll med huvudet före

För att få Malins kropp att slappna av och öppna sig fick hon lägga sig i ett varmt bad. Och på bara en kvart öppnade hon sig sex centimeter.

– Jag kände en rent obeskrivlig smärta och hur barnet rörde sig neråt i min kropp, säger Malin Wollin.

Trots att barnet var på väg ut ville barnmorskan att Malin skulle komma upp ur badet. Och det är då det ofattbara händer.

– Jag häver mig upp ur badkaret och när jag sätter ner den andra foten på golvet kommer barnet. Jag skrek till barnmorskan att hon måste ta honom men hon klarade det inte, säger Malin Wollin.

Barnet slant i barnmorskans händer och föll ner till golvet med huvudet före. Barnmorskan sprang ut ur rummet med Malins nyfödda barn i famnen. Kvar lämnades Malin med tystnaden och chockade, likbleka ansikten som alla förstärkte känslan av en katastrof.

– Jag stod där i allt blod och sedan blev det bara svart, säger Malin.

Livshotande tillstånd

Två dagar efter att Stellan kommit till värden kom nästa prövning. Malin drabbades av en infektion i livmodern och hamnade i ett livshotande tillstånd. Med 41 graders feber och enorma magsmärtor lades hon återigen in på sjukhus.

– Allt jag ville var att åka hem men jag blev kvar i fyra nätter, säger hon.

Ångesten efter de traumatiska händelserna höll i sig länge. Trots att lille Stellan läkarundersöktes noggrant var rädslan för att han skulle ha drabbats av hjärnskador stor.

– Intellektuellt förstod jag att han är frisk eftersom han hela tiden utvecklas precis som andra barn men det har tagit lång tid för hjärtat att förstå detsamma.