”Jaså, du är mamma idag” – smaka på den meningen
Daniel Pernikliski har vaggats in i en falsk föreställning om att vara självklar som förälder vid det här laget
”Jaså, du är pappa idag”, sa tandsköterskan och log när jag kom in på mottagningen tillsammans med min fyraåriga dotter. Det var en ledig dag för oss, sånär som på min årliga tandkontroll, varför dagis kändes överflödigt.
Och jag blev lite chockad, för jag hade nästan glömt hur det var. När min dotter var liten och jag var pappaledig hände det där hela tiden. Då var jag beredd, varje dag. För det är ju gulligt och anmärkningsvärt när en pappa har hand om ett barn, inte sant? Ofta får man uppmuntrande kommentarer om sin hjälteinsats, som i realiteten är oerhört förminskande. Det ”gulliga” går ju helt ut på att man gör någonting som man egentligen inte är ämnad för. Någonting som ingen förväntar sig att man ska göra. Man utför någon annans sysslor, och vem tycker inte att det är gulligt med praktikanter som har klätt ut sig till mammor?
Allt ryms i den där kommentaren. Det fanns inget elakt uppsåt, det är jag säker på, men den säger allt. För naturligtvis måste det finnas en anledning till att jag, en pappa, är hos tandläkaren och har med mig ett barn! Helgalet. Familjeschemat måste ha kört ihop sig totalt, så att jag var tvungen att ”ställa upp”. Kärringen måste ha varit sjuk eller haft häcken full, liksom. Mormor och farmor också för den delen.
”Jaså, du är mamma idag?” Smaka på den meningen. Vilket skämt. Naturligtvis skulle ingen säga så till en mamma med ett barn. Ingen skulle ens förstå vad det betyder. ”Jaså, du har öronen på dig idag.”
Åren har gått och jag har vaggats in i en falsk föreställning om att jag borde vara självklar som förälder vid det här laget. Men det handlar bara om rutiner. Att man rör sig i mönster. En pappa med sitt barn hos tandläkaren är lika chockerande idag som för fyra år sedan.
Jag hade garden nere helt enkelt, och därför uppstod en liten paus, innan jag med viss trötthet svarade: ”Jag är pappa varje dag.”