”Men är det inte dags att lägga ner sportlovet?”
Åsa Erlandson: ”Sportlovet har blivit sofflovet – behövs det?”
Litet sportlovsquiz: Behöver skolor ransonera stenkolen för att värma upp lokalerna? Måste man hålla sig ifrån skolan för att undvika sjukdomar? Behöver barn sitta mer stilla?
Förmodligen har du svarat ”nej” på dessa tre frågor och kommit fram till utslagsfrågan: Behövs sportlovet?
Det var på 1940–talet som alla skolbarn fick en vecka ledigt i februari. Inte för att med rödrosiga kinder flåsa runt i skidspåren, utan av energitekniska skäl.
Senare omvandlades ledigheten så att alla stadsungar slapp andas in varandras virus i de trånga klassrummen åtminstone en vecka varje vinter. Först på 60–talet föddes idén om att man skulle ägna ledigheten åt att motionera, men det har blivit precis tvärtom. I dag larmar ledande forskare om att sportlovet har blivit en hälsofara – en vecka av stillasittande framför teven och datorn.
Sportlovet har för länge sedan spelat ut sin roll.
Det är dags att avskaffa sofflovet!
Visst är det gött med semester mitt i terminen men ärligt talat, varför ligger det där konstiga sportlovet inklämt mellan jul och påsk? Med sitt ironiska namn? Lovet har blivit en slags klassmarkör och bara de som har råd åker till fjällen. Resten stannar hemma och är mindre sportiga än någonsin. So what tänker man, ända tills man läser att vart femte lågstadiebarn har övervikt eller fetma. WHAT!? Då undrar man om sportlovet behövs och frågar du mig svarar jag nej.