"Jag har en extrem höjdskräck"

"Jag har alltid varit galen i äventyr och vill prova på allt, det allra bästa jag vet är att trotsa mina rädslor. Som tonåring började jag åka snowboard och jag var nog en av de första tjejerna i Luleå som bytte skidorna mot bräda. Ett tag tävlade jag i big jump och jag tror jag var lika rädd varje gång jag tog sats mot hoppet, men jag kunde inte låta bli för kicken var så stor när jag landade. När jag gick högstadiet tog vår lärare med oss ut till ett berg för att klättra. Alla som ville fick först testa att ta sig upp på en jättesten men min höjdskräck satte stopp för mig redan där. Att jag inte klarade det gjorde mig arg, så när vi gick vidare till en riktig bergvägg gav jag mig bara den på att jag skulle klara det – vilket jag också gjorde, förmodligen snabbast av alla. Jag vågade inte titta ner utan var totalt fokuserad på att ta mig upp så fort som möjligt. Det var nog då jag fick min första riktiga adrenalinkick.

Jag har en extrem höjdskräck, så de gånger jag har hoppat bungyjump har jag varit helt galet rädd. Även första gången jag klättrade med sele utomhus var en nära-döden upplevelse. Adrenalinet som pumpar och glädjen efteråt över att ha klarat sig med livet i behåll är en otroligt mäktig känsla som man nog måste uppleva själv för att förstå.

Många tjejer som jag känner säger att de önskar att de också vågade. En del har jag lyckats övertala att hoppa bungy med mig. Leendet på deras läppar efteråt är obetalbart. Jag kommer att fortsätta övervinna mina rädslor med äventyr hela livet – nu är min allra största dröm att lära mig hoppa fallskärm.”